Den östtyska underrättelsetjänsten skuggade honom genom smogens och koldammets Västberlin; dag efter dag kryssade den lite tärde studentagitatorn med de djupt liggande ögonen och hans båda svettiga följeslagare mellan biljardkaféer, universitetets aula och konspirativa vindsvåningar. Till slut måste de ha vetat allt om honom och då koncentreras anteckningarna kring den stora överväldigande frågan: Varför bär han alltid den där svarta baskern?
I hälarna på Rudi Dutschke:
Jens Christian Brandt 