”Jag vet inte ens vad en generation är för något”: intervju med Judith Hermann

– Alla vill att jag ska vara något slags språkrör för ”min generation”. Men jag vet inte vad min generation tänker och tycker. Jag vet inte ens vad en generation är för något. Plötsligt kommer folk och vill att jag ska uttala mig om kriget i Kosovo eller rasismen i östra Tyskland, det är absurt.

Ändå är det just den etiketten hon tvingas leva med: att vara 70-talsgenerationens röst. Och på ett plan stämmer det. Hennes gestalter är, som en kritiker träffande skrivit, taxinomader, vilsna själar på väg från en fest till nästa eller från ett havererat förhållande till något annat ännu mindre bindande. Allting flyter, folk gästspelar under några intensiva veckor i varandras liv och flyttar sedan vidare och kvar blir bara en metallisk telefonröst som meddelar att abonnemanget upphört.

Intervju med Judith Hermann:

http://www.dn.se/arkiv/kultur/stjarna-mot-sin-vilja-succedebut-tyska-kritiker-och-lasare-alskar/

Publicerad i Dagens Nyheter 26 april 1999

Detta inlägg publicerades i Berlin, Litteratur, Tyskland och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s