CX 2300 Prestige, byggår 78

När kalla kriget rasade som värst fanns en västtysk
frontreporter vid namn Karl-Heinz Jürgens på plats i DDR. Han tog
de bilder som redaktionen i Hamburg förväntade sig och skrev de där
knäcken som på ett ögonblick höjde upplagorna. Ondskans silhuetter
i vakttornen, gläfsande schäfrar vid muren. På lediga stunder tog
han långa promenader i regnet. Det var som en agentroman av Le
Carré, fast intrigen ibland kändes tunn.

Sedan föll muren och när de utländska tv-teamen packat ihop
kamerorna och östtyskarna dansat färdigt och de sista urdruckna
vodkabuteljerna försvunnit ur rännstenen fanns det en splitterny
McDonaldsfilial i varje gathörn. Allt var precis som hemma. Inga
förstamajtåg längre, inga idolbilder på kommunismens ledare på
husfasaderna. Den gamle frontreportern kände ett slags tomhet.
Något hade tagit slut och först när det var över förstod man hur
speciellt det varit.

På lördagskvällen tog längtan efter den gamla tiden överhanden. Vid
en auktion i Berlin ropade Karl-Heinz Jürgens in Honeckers gamla
tjänstebil, en Citroen CX 2300 Prestige, byggår 78. Inte ens gamla
frontreportrar är alldeles hjärtlösa.

(publicerad i Dagens Nyheter, 3 april 2000)

Detta inlägg publicerades i Berlin, Tyskland och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s