Dialog på slottet

Ett gemak på slottet. Kungen ligger på en schäslong och gråter övergivet. Sveriges statsminister gör entré genom en lönndörr.

KUNGEN (snyftande): Jag vill också handskaka.

STATSMINISTERN (sträcker fram handen): Persson.

KUNGEN: Nej, inte med dig. Du är ingen bruneisier. Jag vill vara
sultan och ägna all min tid åt att handskaka tacksamt krälande
bruneisier.

STATSMINISTERN (halar listigt fram en pergamentrulle ur bakfickan):
Utmärkt, det är bara att underteckna här.

KUNGEN: Jag kan inte läsa. Vad är det?

STATSMINISTERN: Ers majestäts abdikation. Såja, ett litet kryss på
den streckade linjen och ers majestät kan resten av livet handskaka
hela universum.

KUNGEN (fundersamt): Kanske är jag redan för gammal. Min kollega
Sultanen har utvecklat en särskild teknik som kallas Bläckfisken.
Han ser ut att ha hundra armar som alla samtidigt utsträcks mot
folket. Men, berättade han för mig, det har tagit många år av hård
och målmedveten träning att bli så skicklig att man kan handskaka 40 000
på en eftermiddag.

STATSMINISTERN: Möjligen skulle drottningen, eller Tarras, kunna
assistera ers majestät?

KUNGEN: Nej! Det heter ”ensamt majestät”. Och om nätterna, när
resten av eunuckerna sover i palatset, då ligger sultanen som en
kullstjälpt sköldpadda på rygg och upptränar fötterna.

STATSMINISTERN (motvilligt beundrande): Ämnar han i framtiden även
handskaka med fötterna?

KUNGEN (triumferande): Jepp.

STATSMINISTERN: Själv har jag en gång handskakat George W Bush.

KUNGEN (fnyser): Det där imponerar bara på dig själv.

STATSMINISTERN (filosofiskt): Närhet kan också betyda hänsyn. Som
kommunalråd i Katrineholm reflekterade jag ofta över möjligheten att
hemma i köket handskaka utvalda representanter för
lokalbefolkningen. Men en inre finkänslighet hindrade mig från att
på detta sätt pådyvla väljarna en intimitet som syntes opassande.

KUNGEN (allvarligt): Jag lovar att göra allt för att svenskarna ska
vilja handskaka mig även i framtiden. Hur ska jag återvinna deras
förtroende?

STATSMINISTERN (sadistiskt): Skriv hundra gånger på svarta tavlan:
”Då Sveriges regeringschef Göran Persson i början av sin lysande
bana besökte Kina, vantolkade illvilliga och grovt okunniga
journalister ett yttrande som den store statsmannen fällde på temat
ordning och stabilitet.”

KUNGEN: Jag kan inte skriva.

STATSMINISTERN (generat): Mjaha. Men Majestät måste lova att inte
uttala sig politiskt. Det måste vara nåt genetiskt. Vid mina besök
söderöver har jag lagt märke till att européerna ofta hemfaller åt
tanklöst pladder. Är inte Bernadotte ett italienskt namn? Kanske
rinner en skvätt spaggeblod genom majestäts ådror?

KUNGEN (sticker sig i pekfingret med en värja): Mitt blod är blått.

STATSMINISTERN (besviket): Jaha.

(Expressen, 14 februari 2004)

Detta inlägg publicerades i Sverige, Zeitgeist och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s