I väntan på ny påve

Vem blir nästa påve? Kardinal Ratzinger eller patriarken av Venedig? Vem det än blir, måste han utses snart. För medan ryktesspridningen tilltar och spekulationerna stiger som såpbubblor mot Roms himmel, lurar överallt det förfall som alltid åtföljer ett maktvakuum.

Det rapporteras att souvenirmånglarna på Petersplatsen redan börjat
slumpa bort porslinstallrikarna med Johannes Paulus II:s porträtt
för en bråkdel av det tidigare priset. Och i kön till det påvliga
postkontor som säljer de där specialfrimärkena som bara gäller tills
en Efterträdare är funnen ska tumult ha utbrutit när fanatiska
filatelister hänsynslöst trampat ned nunnor och gamlingar i jakten
på de tandade dyrgriparna.

Med andra ord, det är nästan som i Luigi Malerbas Le maschere.

I denna klassiska roman på temat ”I väntan på en ny påve” är året
1521 och den slösaktige, ironiske, av alla älskade Leo X har just
gått bort. Kardinalerna som ska utse hans efterträdare är
splittrade i två oförsonliga fraktioner, men enas till slut om en
outsider, en exotisk utlänning vid namn Adrian Florensz från
Utrecht.

Valet av en ”barbar” från norden provocerar dock Roms befolkning.
Huvudstaden står på randen till en revolution, kardinalerna tvingas
barrikadera sig i sina palats och snart nog tvingas de purpurklädda
inse att den flamländske kompromisskandidaten definitivt är fel man
på fel plats.

För en nordbo ligger tjusningen i denna intrigspäckade skröna i det
omvända perspektivet.

Topelius, Birger Sjöberg och alla de andra professionella
antipapisterna har alltid inpräntat i oss att Vatikanens väsen är en
smygande imperialism. Släpper vi in latinmumlarna i vårt land
kommer de att tvångsrekrytera minsta spädbarn till Opus Dei.

Hos Malerba däremot kommer hotet från Luthers breddgrader. Det är
norden som vill pådyvla Rom sin teknokratiska askes och inte
tvärtom.

Den nye påven har inte ens anlänt till Rom förrän han börjar skära i
kardinalernas privilegier, kritisera deras skyhöga
skräddarkostnader, deras överdådiga matvanor och deras benägenhet
att i tid och otid illuminera himlen med extravaganta fyrverkerier.

Så gör Vatikanens män den ena chockerande upptäckten efter den
andra. Inte nog med att mannen från Utrecht knappt kan latin och i
stället ber på sitt ”gutturala och obegripliga” modersmål, det
cirkulerar dessutom rykten att han på allvar är troende.

Konfronterade med så många indicier på att en ny tid randas ägnar
kardinalerna en sista amoralisk sommar åt det de är bäst på –
intriger, giftmord, frosseri och sexuella eskapader. När sedan den
nye anländer, ridande på en vit mulåsna, är det farväl till all
hedonism. En epok av tagelskjortor och försakelser tar sin början.

Det säger sig självt att Malerbas roman, som när den utkom 1995 tog
Italien och resten av Sydeuropa med storm, aldrig funnit någon
svensk förläggare.

Jens Christian Brandt / Expressen, 17 april 2005

Och samtidigt i Polen:
http://bodilzalesky.com/blog/2005/06/03/en-alldeles-sarskild-morgon-i-zgorzelec/

Detta inlägg publicerades i Litteratur, Vatikanen och märktes , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till I väntan på ny påve

  1. Malou skriver:

    Intressant och spännande läsning! Den vore väl fortfarande värd att översätta, eller?

  2. JC Brandt skriver:

    Unbedingt! Och det finns mer av Malerba. En annan favorit är ”Il Fuoco Greco” (på tyska ”Das griechische Feuer”), en roman som handlar om palatsintriger i Bysans på 900-talet.

  3. Malou skriver:

    Först tack för fina boktips. Jag önskar mig ibland ett extra liv för enbart läsning.

    Snart skrivs ett nytt blad i Vatikanens historia. Det är dags för ”la beatificazione di Papa Woityla”, och åter kommer Rom att fyllas av troende människoskaror.
    Jag hade ”min egen fotograf” på plats vid den förre påvens begravning. Han gav sig ut i folkmängden och hans bilder bekräftar uttrycket ”un delirio di massa”.

    Tack för en fin blogg som dagligen berikar mitt liv.

  4. JC Brandt skriver:

    Tack själv, Malou! Jag minns också begravningen, Ratzingers tal som ständigt fick avbrytas därför att folk började applådera, talkörerna: Santo subito, blandningen av unga och gamla på Petersplatsen, de många polska flaggorna.

    Vi måste hitta ett sätt att här i bloggosfären uppmärksamma la beatificazione. Hur får man se…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s