Blankning

Det är de turbulenta dagar, i finanskrisens skugga, då överraskande många svenskar skaffat sig en ny fiende: Blankaren.
Alla är överens om det är enbart är på grund av denne skrupelfrie glidare som börserna världen över fortsätter att falla.
Renons på all empati hånskrattar han åt de varslade i Torslanda och visslar hela vägen till banken, medan vi andra börjar köa framför soppköken.
På ett emotionellt plan är vreden möjligen begriplig.
Ändå finns det något inkonsekvent och motsägelsefullt i att just blankaren nu tilldelas hundhuvudet.

Den som ”blankar” en aktie intar en så kallad negativ position: istället för att (likt de hederliga småspararna) spekulera i att tillväxten vara för evigt, lägger blankaren sina pengar på att den redan pressade Volvokursen kommer att sjunka ytterligare.
Vad är detta, om inte uttryck för ett slags skepticism?

Om man jämför med kulturen – är inte en roman som Madame Bovary ett sätt att blanka vissa värden (äktenskapet, småborgerligheten, kyrkan) som man inte längre tror på?
Modernismen innebär, på gott och ont, ett radikalt ifrågasättande av att alla träd växer till himlen. Céline är en blankare, Gunnar Ekelöf och Paul Celan likaså.
På kultursidorna hyllas, med rätta, deras hållning, deras konsekventa skepticism.
Men när det är Volvo eller H&M (och inte Gud, Skönheten eller De eviga sanningarna) som ifrågasätts, då vill modernitetens apostlar plötsligt se ett totalförbud mot blankning.

Detta inlägg publicerades i Zeitgeist och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s