Syjuco: Illustrado

Miguel Syjuco
Illustrado
Översättning av Niclas Hval
Natur & Kultur

Säg Filippinerna och man associerar till risfält och djungelklädda berg, döda presidenter i glaskistor och det ändlösa följet av filippinska gästarbetare, sjåande med hushållsnära tjänster i Kuwait och Dubai.
Mera sällan tänker man på litteratur – och därför är det riktigt roligt att Miguel Syjuco nu utkommer på svenska.
Han är en lite drygt trettioårig författare av den kosmopolitiska skolan, med rötter i Manila och Montreal. I egenskap av expert på jetlag och de internationella flygplatsernas tax-free-zoner vänder han i debutromanen Illustrado upp och ned på alla klyschor kring landet med de sjutusen öarna. Det Filipperna Syjugo skildrar är en tigerekonomi, urban, hektisk och uppåtsträvande – långsamt framgungande vattenbufflar ute på landsbygden är inte hans tema.
Konkret handlar romanen om två filippinska exilförfattare.
Den ene är ”Miguel Syjuco”, som ibland är identisk med författaren själv men minst lika ofta en fiktiv personlighet. Den andre bär det klangfulla namnet Crispin Salvador och hittas i romanens upptakt drunknad i Hudsonfloden. Miguel Syjuco tror inte på självmord och bestämmer sig för att dels lösa det gåtfulla dödsfallet, dels finna den andres efterlämnade manuskript som nu är försvunna och med stöd av dessa skriva Salvadors biografi.
Alltsammans är lite snårigt och snart är vi inne i en märklig labyrint av berättelser och filippinska öden.
På ett plan skriver Syjuco sin egen självbiografi, med tonår i Kanada och farföräldrar som ständigt bevakar tv-nyheterna på spaning efter ett tecken på att det är dags att återvända till hemlandet. På ett annat plan rör vi oss bland plantageägare och rebeller i det sena 1800-talets Filippinerna, och sen finns det minst sju ytterligare nivåer till – bland annat kommentarsfält (”7kt roligt!”) till en blogg, utdrag ur Salvadors romaner och essäer, mejlväxlingar mellan Syjuco och hans syskon, ett libretto till en ”discoopera”, interiörer från de toalettbås där det blaserade unga Manila snortar kokain. Etc, etc.
För den spanske sjöfararen Ruy López de Villalobos tog det bara två månader att på 1540-talet segla från Mexico till Filippinerna. Den som verkligen vill överblicka Syjucos litterära arkipelag av små obebodda vulkanöar och neonblinkande miljonstäder får nog räkna med att avsätta långt mer tid än så.
Att sedan allt inte är lika helgjutet i denna myllrande roman säger sig självt. Miguel Syjuco är hursomhelst en omtumlande bekantskap. Genom att konsekvent betrakta Manila med New York-bons ögon (och vice versa) låter han sina läsare se världen ur ett perspektiv som CNN aldrig kan fånga.

Jens Christian Brandt / Tidningen Vi, nr 12 2010

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s