Kulissernas stad

Av tevebilderna att döma är det istid i Minsk.

Svart himmel, istäckta gator, vinande batonger.

Medan presidentvalets förlorare misshandlas eller fängslas intervjuas en valobservatör från Azerbajdzjan på den statliga nyhetskanalen TB. Han fastslår att det varit ett föredömligt demokratiskt val och gratulerar avslutningsvis befolkningen till att, än en gång, ha röstat på rätt kandidat.

Minsk är, i många avseenden, en stad av kulisser.

För drygt ett år sen landade jag på flygplatsen bara någon timme efter Silvio Berlusconis ankomst till Belarus. Huvudstaden gick inte att känna igen. All den gråa, senstalinistiska betongen var som borttrollad. Minsk skimrade i ett överjordiskt ljus från tiotusentals neonslingor. Stjärnor av silver svävade över gatorna och från byggnadernas fasader slog ett regn av röda, gröna och vita gnistor ut.

Det var som om tiden stannat en minut efter tolvslaget på nyårsnatten.

De artificiella kometerna hade frusit till is, snökristallerna föll och föll utan att någonsin nudda marken.

Och sen var alltsammans borta igen. I samma ögonblick som planet med Berlusconi ombord lyfte från flygplatsen slocknade hela det pyrotekniska spektaklet. En armé av flinka kulissarbetare stuvade undan ljusslingorna och Minsk blev vad det alltid varit: en vindpinad och mycket utsatt plats i hjärtat av Europa.

I maj 2010 såg jag hur gatorna än en gång pyntades till oigenkännlighet.

Nu gällde det högtidlighållandet av fredsslutet 1945. Hammaren och skäran lyste från väggmålningar vars färg ännu inte torkat, blomsterarrangemangen i de kommunala rabatterna bildade röda stjärnor och över boulevarderna vajade banderoller med påskriften Minsk – Hjältestaden. Överallt fanns avspärrningar som vaktades av muskelbyggare i träningsoveraller. Kvinnor i hucklen och med tomma tygpåsar i händerna bad försynt om att få passera, men nej, ingen släpptes fram, kulissbygge pågick.

Diktaturens Minsk påminner om 1700-talets teaterbyggnader. Samma gnisslande maskineri, dekorväxlingar inför öppen ridå, falluckor, attrapper, konserverad åska på bruk.

Här och nu handlar demonstrationerna om fria val. Men också om att på sikt slippa denna värld av ständigt skiftande kulisser.

Jens Christian Brandt / Expressen, 21 december 2010

Det här inlägget postades i Belarus, Resor och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kulissernas stad

  1. bodil Z skriver:

    Känner du till Artur Klinaus bok om Minsk? Här en länk (som du kan ta bort om du tycker det är opassande): http://salongen.de/minsk

    • JC Brandt skriver:

      Jomen den där läste jag så fort den publicerades! Och faktum är att det gjorde så stort intryck på mig att jag sen i Minsk försökte höra mig för om Klinau. Men det var ingen som riktigt nappade (och då pratade jag ändå med ”litteratörer”). Kan det vara så att han är större i Tyskland än på hemmaplan?

  2. bodil Z skriver:

    Det borde jag väl ha anat – att du läst den alltså. Och när det gäller intresset för Klinau och den här boken i Vitryssland, så är det väl så att den bara finns i bokform i sin tyska översättning: ”Minsk – Sonnenstadt der Träume” (om den inte har kommit ”tillbaka” på vitryska eller ryska på senare tid), så den är väl inte läsbar för de flesta vitryssar. I alla fall är det en oerhörd bok och jag irriterar mig nu på att jag inte lät den ingå i mitt lilla zagrebska hundraboksbibliotek.

    • jcbrandt skriver:

      Kanske nåt för ett svenskt förlag? Här och nu finns ju ett ganska stort politiskt intresse för Vitryssland samtidigt som kulturen är så gott som okänd.

      Edit (1). När jag försöker skriva ”är” i samband med Vitryssland blir det alltid bara ”ärr”.
      Edit (2). Bodil, vad jag har läst är alltså den fantastiska presentationen på Salongen, inte Klinaus bok. Men jag tyckte så mycket om hur den beskrevs att jag så att säga bar med mig alltsammans till Minsk och sen ofta försökte få in samtalet på Klinau. De poeter jag mötte ville dock bara diskutera polsk litteratur…
      Den 2011-03-11 skrev

  3. bodil Z skriver:

    Jaha, jag får vrida lite på mitt duktiga anande då. Tack förresten! I alla fall är Klinau mycket intressant – var är han nu? Och jag tycker att du, när du inte längre är på den här långa resan, ska leta fram ”Sonnenstadt der Träume” för den finns väl fortfarande? Den håller nämligen med råge vad jag lovar i texten om den. Ja, man borde göra något med Klinau – en översättning till svenskan av den här boken kunde vara EN sak. Men kanske har han skrivit något mer? (Hur kan han hålla sig så dold?)

    • JC Brandt skriver:

      Ja nånting borde man göra, med Klinau och med otaliga andra…
      Om jag förstått saken rätt, så kommer programmet för bokmässan (Göteborg, alltså) att offentliggöras i nästa vecka. Vem vet, med tanke på att PEN nu är så engagerade i Vitryssland kanske en eller annan författare från Minsk bjuds in?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s