Den där galiziska resan…

… som omnämndes i förra inlägget kom aldrig i tryck, åtminstone inte i den utsträckning vi hade tänkt oss. Tidningarnas kulturredaktioner var kallsinniga, förlagen kategoriskt avvisande. Det var synd, för det var en fin resa. Den startade i Przemyśl och förlöpte via Lviv/Lwów/Lemberg och Czernowitz till Drohobycz och sedan tillbaka till Przemyśl igen.

Vi följde spåren efter Joseph Roth, Bruno Schulz, Zbigniew Herbert, Paul Celan och alla de andra som en gång gjorde världslitteratur av den här provinsen. Från Lviv minnns jag måltider inne på skumma restauranger där det enda som var upplyst var de jättelika, skamlöst glorifierande oljeporträtten av kejsar Franz Josef. Och hur vi, vart vi än kom, inspekterade avloppsbrunnarna vars lock var polyglotta, ömsom avfattade på tyska, ömsom polska – och i Czernowitz dessutom på rumänska.
Mitt intryck är att intresset för Galizien sedan dess snarare ökat än mattats. Joseph Roth har fått en märklig men välförtjänt renässans. När förlaget Ruin hösten 2004 gav ut hans mästerverk Den falska vikten var mottagandet yrvaket, P1:s kritiker berömde boken men uttalade hans namn konsekvent på amerikanska (kanske för att markera ett släktskap till Philip Roth som inte finns); men när Juden auf Wanderschaft så småningom kom på svenska var branschen på ett helt annat sätt med på noterna. Leif Zern skrev fantastiskt i DN och alla föreföll överens om kvaliteten.

Jag tänker fortfarande att det därför borde finnas plats för en bok på svenska om Galizien. En litterär atlas där det förflutnas alla vålnader fick dela utrymme med nutidens galizier.

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den där galiziska resan…

  1. Per Nilson skriver:

    Intressant att återvända till Galizien, om än bara i tankarna. Lviv och Czernowitz – vilka städer! Två galiziskfödda författare som jag uppskattar mycket är Karl Emil Franzos och Herz Wolf Katz (i den amerikanska emigrationen ändrade han förnamnen till Henry William). Franzos och Katz är traditionella berättare, men oerhört bra.

    • JC Brandt skriver:

      Per,

      Tack för påminnelsen! Franzos är ju en gammal bekant, men Katz måste jag syna närmare. Sehr scheen. Det här är också högintressant:

      Söndag 22 maj kl 17.00
      Joseph Schmidt (1904-1942) – en gång kallad ”den judiske Caruso”. Henry Larsson, bibliotekarie och redaktionsmedlem på Tidskriften Opera berättar om den världsberömde tenoren från Czernowitz, Bukowina (i dag Ukraina).
      Arrangör: Judiska Museets Vänförening

      Det är alltså ett arrangemang på Judiska Museet, Stockholm.
      http://www.judiska-museet.a.se/grund/grund.htm

      Förresten, en annan lysande författare från Czernowitz är ju Aharon Appelfeld som skriver på hebreiska. Särskilt den roman som på tyska heter ”Alles was ich liebte”, men på engelska ”All Whom I Have Loved” borde ögonblickligen översättas till svenska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s