Bortfrätta minnen

Essaouira är en ort som obönhörligt sopar igen spåren av sitt förflutna.
Inte mycket påminner längre om den stora judiska församlingen, även över britternas och till och med fransmännens långa närvaro har historiens damm lagt sig; och av flower power-generationen, den som en gång ”satte” Essaouira ”på kartan” återstår mindre än den flyktigaste marijuanarökslinga.
Kanske är det Atlantvinden; den höga salthalten fräter sönder allt. Även de stenar som skulle hålla i hundra år eller mer.

Ingenstans är det pågående bortvittrandet tydligare än på kyrkogården.
Av kolonialhistorien återstår bara en handfull sönderbrutna kors och förfallna mausoléer. Sarkofagerna hade för länge sen sprängts av ogräs och tistlar, och de få kransarna var alla av porslin. Vanmäktigt sträckte stenänglarna sina knubbiga händer mot Marockos himmel och alla hade de dött unga, de många fransmännen, italienskorna, spanjorerna, portugiserna, tyskarna och holländarna.

Detta inlägg publicerades i Dagboksblad, Resor och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s