A Jewish Street

”This is a Jewish Street and very dark.”
Kyparen på restaurangen Les frères hade följt oss ut i gränden och pekade ut vägen hem till hotellet. I ryggen hade vi det gamla ghettot. Kyparen rekommenderade inte att man försökte sig på den genvägen. Det var den timme då allt blir diffust och skuggorna tar över. Himlen och gatstenarna tycktes identiska till färgen; de kapuschongprydda gestalterna som orörligt väntade i något gathörn var på väg att smälta samman med de hukande byggnadernas fasader. På avstånd hördes det rasslande ljudet när plåtjalousierna drogs ned framför tomma butiker.
Vad menade han med a Jewish Street?
Varningen för beckmörka bakgator var kanske befogad; ordvalet var ändå märkligt.
På natten låg jag länge vaken och lyssnade till sorlet från gatan. Hesa skrik, klagande besvärjelser. Men från vem? Var det de hemlösa som tassat fram ur dunklet? Serenader framförda av tiggare, av dem som slogs ut av opiater?
Nästa morgon är allt fridfullt igen. Småvisslande sopar butiksägarna bort sanden från sina trösklar; skuggorna är skingrade och under en himmel utan moln kuttrar duvorna – vars öde det är att bakas in i pajer av smördeg.

Detta inlägg publicerades i Dagboksblad, Resor och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s