Uppdatering Ulrich Knellwolf

40-50 personer kom till gårdagens författarträff med Knellwolf på Goethe i Stockholm, trots att varje stavelse som yttrades var på tyska och fastän han själv, Ulrich Knellwolf, är fullkomligt okänd i Sverige. Det blev bra. Framförallt blev det i mina ögon mycket centraleuropeiskt, med tvära kast mellan svart, aningen makaber humor och filosofiskt djupsinne.

Gabrielle B efterlyste en förklaring till den gåtfulla titeln på kvällen med Knellwolf, Har etiken mördat Gud? (På tyska: Die Ethik als Gottesmörderin.) Om jag förstår Knellwolf rätt, menar han att etiken (den borgerliga etiken som den manifesterar sig efter 1789) trängt undan inte bara Gud utan kanske även den enskilda människan. Hon som är svag och bräcklig, och sammansatt av motstridiga impulser som strävar åt alla möjliga håll samtidigt – men sällan dit etiken tänkt sig. Svenska läsare känner igen tankegångarna från Tranströmer. Huvudsakligen går resonemanget tillbaka på Nietzsche:

Mit der Umwertung aller Werte vollendet Nietzsche den Weg des Bürgertums, das sich über sein eigenes Tun, also die Ethik, definiert. Nietzsche rechnet dem Bürgertum den Preis für die absolute Ethik vor, die es erstrebt. Absolut kann Ethik nur sein, sagt Nietzsche, wenn sie Gott ermordet, denn Gott ist, in den ganzen Problematik dieses Ausdrucks, der Relativierer der Ethik.

Glasklart, inte sant?

För övrigt tycker jag att något svenskt förlag borde intressera sig för Knellwolf. Allt är inte deckare. I den fina kortprosasamlingen Doktor Luther trifft Miss Highsmith finns en rad pärlor som kanske borde översättas. Mininovellen Ein Schriftsteller handlar om en författare som övertalas att kasta en blick på en okänd kollegas manuskript. Den okände är en sjuttiofemårig gubbe som aldrig publicerat en rad men av de som känner honom betraktas som ett geni. Eller vänta, det visar sig snart att gubben visst gett ut en rad böcker. Fast alltid under pseudonym. Ibland under namnet ”Homeros”, ibland har han kallat sig ”Dostojevskij”, andra gånger ”Joyce” eller ”Nabokov”. Mycket vackert och suggestivt.

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Uppdatering Ulrich Knellwolf

  1. Gabrielle B skriver:

    Fortfarande intressant. Jag tror att ”Gud bortom Nietzsche”, om jag nu ska mynta ett uttryck, kan handla om att Nietzsche kritiserade nyttomoralen, den bildade fäaktigheten, alltså en etik för syns skull, för att blir en alldeles ”rätt” människa.

    En Gud bortom det skulle skulle vara en något mindre präktig allians med etiken. Och den teologin är väl bara skriven av Kristus själv, i hans kritik av hycklare och skriftlärde.
    Jag tror den här Knellwolf är ngt på spåren.

  2. JC Brandt skriver:

    Jo, just så. Och Knellwolf menar väl att för den här etiken – ”fäaktigheten” var ett fint uttryck – finns egentligen bara två människor, den perfekta och den värdelösa. Den förra är då så strålande att Gud inte längre behövs (eller på sin höjd kan hoppas på att få ett litet extraknäck inom ramen för hushållsnära tjänster), och den senare så förtappad att ingen räddning är möjlig. Och mot dessa kategorier står då en teologi (Knellwolfs egen) som insisterar på att det ofullkomliga är det gudomliga.

  3. Gabrielle B skriver:

    ” Man måste kunna se Gud på Odenplan”, som Hjalmar Sundén en gång sa. Jag har aldrig förstått vad han menade. Inte på Odenplan i varje fall. Men på andra ställen/andra stunder.

    Gud som springpojke för ”hushållsnära tjänster” var en rolig bild.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s