Söndagspromenad

I dag passerade jag återigen Stockholms schacksalonger, som är ett vackert namn på en oansenlig inrättning inklämd på en bakgård mellan Skinnarviksberget och Brännkyrkagatan. Alla schackstrategerna stod utanför lokalen och rökte. De höll cigarretterna framför sig, i maghöjd, med en hållning som samtidigt var tvekande och ytterligt koncentrerad, som om det inte var en Marlboro som sakta pyrde mellan fingertopparna utan långhalsade elfenbenspjäser och det nu gällde att i tre drag sätta den svarta kungen matt. Ur portgångarna tvärs över gården strömmade oavbrutet folk med picknickkorgar, rutiga filtar, termoskannor. Framför en väntande taxi grälade en man och en kvinna. Hon fräste: ”Jag blir galen på att du alltid lägger alla dina saker i barnvagnen”. Han ryckte på axlarna, tog sin väska från underredet och lade istället dit sin jacka. Det var som om den rockaden väckte schackspelarna ur deras grubbel. Åtminstone drog de ett samfällt snabbt sista bloss och försvann in till sina bräden.

Därpå promenerade jag längs Söder Mälarstrand när det plötsligt tutade bakom mig, en signal jag först inte brydde mig om eftersom jag tänkte att den gällde någon annan, förmodligen en långsam bilist. När det tutade igen vände jag mig till sist om. Det var brandkåren. Utryckningsfordonet kröp sakta tjugo, trettio meter längs cykelbanan och stannade sedan. Ett halvt dussin brandsoldater klev av och gick i samlad tropp fram till kajen, där de under tystnad begrundade en båt som sjunkit. Den var förtöjd och låg på sin anvisade plats, dock minst två decimeter under vattenytan. Det fanns inget brandkåren kunde göra. Den äldste, som kanske var anföraren, mumlade halvhögt Nähä…, varpå alla sakta stövlade tillbaka till bilen.

Annonser
Det här inlägget postades i Dagboksblad, Sverige, Zeitgeist och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndagspromenad

  1. Det där sista har du hittat på? Det var FÖR bra.

    • JC Brandt skriver:

      Faktiskt inte! Här uppfinns inget och skarvas mycket litet. Hundratals andra söndagsflanörer måste ha sett brandkåren på cykelbanan och i sorgsen kontemplation inför sjunken farkost. Klockan var cirka 14:30 och scenen utspelades sig ungefär i jämnhöjd med Münchenbryggeriet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s