Alla var överens om att fenomenet hushållsnära tjänster kommit för att stanna.
”En win-win situation”, sade politikerna.
”Mer kvalitetstid med familjen och ppm-kontot”, ekade ledarskribenterna.
Det var bara herr Roth och hans unga dotter Ruth som ibland tyckte att det blev lite mycket. Nacka, Enskede, Äppelviken, Lidingö, Djursholm. Fram och tillbaka, tjugofyra timmar om dygnet. Bak varje omålat trädgårdsplank satt en representant för Verklighetens folk och krävde att allt skulle fixas omgående. Och en sak hade herr Roth fattat redan första veckan med färgpytsen: när axlarna värker och ångan från miljövänligt halvblanka preparat letar sig in bakom tinningarna, då är det en klen tröst att ha fått ett så kallat avdrag uppkallat efter sig.
”Pappa”, sade lilla Ruth. ”Vad betyder egentligen bim-bim?”
”Win-win”, korrigerade Roth. ”Det är typ det högsta, det alla vill uppnå. Förr kallades det paradiset, sen kommunismen. Nu: win-win.”
”Jag förstår”, sade Ruth.
Nu loggar jag ut; åter nästa vecka. Glad påsk. Fröhliche Ostern.
Jens Christian Brandt 
Rolig nattlektyr. Var får du de gammelgulliga korten ifrån? Säg inte ”nätet”.
Säg att du hittade dem i din farmors efterlämnade papper, pietetsfullt bevarade av sentimentala skäl :)
Tyvärr, jag måste göra dig besviken! Googlade ”Osterhase” och då dök de här långörade typerna upp. Däremot hade jag som barn i 70-talets Tyskland en del bilderböcker som såg ut på precis det här sättet. Jag tyckte inte om dem. De var allt annat än gammelgulliga. Ofta slutade det med att någon dog och transporterades bort i svartlackerad kista.
Hoppsan! Lite Bröderna Grym alltså. För mig syns inte det.
Jag har alltid tyckt att de där hushållsnära tjänsterna är urskumma. Vadå ”nära”. Nära skjuter ingen hare.
Kan man klippa gräsmattan runt hushållet? Kan man putsa utsidan på fönstren? Knappast insidan, då är man inne i hushållet. Kanske handlar det om att laga cyklar, då är man nära, men ändå utanför.
Det skummaste är att en låginkomsttagare inte alls kan dra nytta av det Roth och Ruth har för sig. Medan däremot 12-rumsvillorna i Djursholm får gott om hjälp, de har det ju så beklämmande och svårt att de bör skyddas på alla sätt från dammet över sina rokokomöbler och Bukaramattor. De bör få avdragsgilla verandor i söder utan prut.
Skumt nummer två: När min syster ackorderade om lagning av tak på lanthuset, fick hon budet 150.000. Tjoho, det var väl det högsta tal som dealats med i vår familj. ”Men 50.000 går ju på Rotavdraget” sa killen. Haren skuttar väl så långt den kan, som John Updike brukade säga.