Café Argana

Jag satt också där en eftermiddag i mars. På Café Argana i Marrakech. Med familjen. Dottern åt en svindyr glass och jag minns att jag retade mig på kyparen. Varför minns jag inte, det var en ung kille, aningen (men bara aningen) narcissistisk och jag tänkte: vilken osympatisk typ. En orubblig dom, som förmodligen sen ledde till att han inte fick så mycket dricks. Nu hoppas jag innerligt att han överlevde. Liksom den snälla kvinnan i vit städrock som stod utanför toaletterna och vinkade åt dottern när vi passerade i trappan. Och alla de andra, de som hastade fram under takfläktarnas propellervingar och på klirrande brickor balanserade assietter och karaffer, glas och skålar. De vars ansikten jag inte längre minns men som fanns där, tog upp beställningar, torkade av borden. Sprang efter turisterna som glömt kvar guideboken på fönsterbänken. Men framförallt den här kyparen. Hur kunde jag sitta där och reta upp mig på honom. Hur kunde jag. Vilken inskränkthet.

Detta inlägg publicerades i Resor och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s