Ernesto Sabato 1911-2011

In our long lost youth fanns en roman som jag alltid släpade med mig, läste sönder och memorerade. Det var Ernesto Sabatos Om hjältar och gravar, publicerad i Buenos Aires 1961 och utgiven på svenska tjugoett år senare.

För mig var det en uppenbarelse, kanske för att formen var så oren. Innanför en ramberättelse om ung och tragisk kärlek slogs dussintals rivaliserande genrer om herraväldet över sidorna. Här fanns en roman i romanen, den magiska ”Rapport om blinda”. Här fanns historiska återblickar på avgörande skeden i Argentinas historia. Reflexioner om samtida litteratur (plötsligt möter huvudpersonen en promenerande Jorge Luis Borges). Dussintals lysande vardagsscener från Buenos Aires gator och torg. Men framförallt skimrade romanen av otaliga infällda essäistiska partier. Allt blev till litteratur under Sabatos penna. Schackdrabbningar i det förflutna, skyltdockorna i nattliga varuhus, pantbankernas vitriner, synen på prostitution anno 1955, strejkande hamnarbetare, immigrationen, tiggare som säljer kammar eller skosnören.

Sabato fångade upp Roland Barthes semiotiska analyser (eller om det kanske var arvet från Walter Benjamin) och omformade dem till något helt eget. Som läsare hade man en känsla av att här kommer en författare som kan skriva om precis vad som helst och det kommer alltid att slå gnistor om sidorna.

Förmodligen gick den uppenbara genialiteten hand i hand med en frätande självkritik. Åtminstone publicerade han ytterst lite: endast tre romaner under ett hundraårigt liv. Och enligt ryktet utkom Om hjältar och gravar bara därför att Sabatos vänner till sist tröttnade på perfektionismen och helt enkelt ryckte manuset ur hans händer och skickade det direkt till tryckeriet. Hursomhelst borde den ges ut på nytt.

Tillägg. Apropå självkritik citeras Sabato i Sydsvenskan med orden: ”På kvällen bränner jag ofta det jag skrivit på morgonen.”

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ernesto Sabato 1911-2011

  1. Einar J skriver:

    Så Sabato har avlidit, 100 år gammal! När jag kom att tänka på honom för ett tag sedan och såg hans födelseår undrade jag om världen missat hans hädanfärd.
    Även jag har fascinerats av honom, inte minst hans första (tror jag) roman ”Tunneln”, som faktiskt utgavs på svenska redan 1951 (Skoglunds förlag). Jag lyckades komma över den antikvariskt för drygt 20 år sedan efter rekommendation från några spansktalande vänner. På baksidan står det att han då, 1951, introducerats i Frankrike på tillskyndan av Albert Camus. Och där finns en affinitet; Camus skulle mycket väl ha kunnat vara upphovsman till Tunneln – en passionhistoria som handlar om en mördares bikt och konstnärligt sökande.
    Verkligen dags för återutgivning och omläsning av denne märklige författare!

  2. JC Brandt skriver:

    Tack för kommentar, Einar. Faktiskt var Sabato aktuell så sent som i höstas. I samband med att Vargas Llosa fick Nobelpriset fanns det folk som hävdade att det egentligen borde ha tilldelats Sabato. Själv registrerade jag (med visst bifall) den åsikten – utan en tanke på författarens ålder. Eftersom han uppenbarligen insisterade på att vara vid liv var det som om han tänkte fortsätta med det länge till. ”Tunneln” läste jag också när det begav sig. Som du skriver: släktskapen med Camus är påtaglig och eftersom (den olycklige) huvudpersonen heter Castel finns även Kafka någonstans i bakgrunden. Man borde verkligen återutge. Och inte bara Sabato. Även en rad andra latinamerikaner som förbisetts i Sverige. Adolfo Bioy Casares, Juan Carlos Onetti, José Lezama Lima.

  3. JC Brandt skriver:

    I dagens DN (3 maj) skriver Peter Landelius: ”Till mina närmaste och käraste framtidsplaner hör att göra en nyöversättning av El túnel.”
    Det låter mycket lovande, särskilt som Landelius redan översatt Sabatos båda andra roamner. Han är en av våra absoluta bästa översättare.

  4. Håkan Anderson, Klintehamn skriver:

    Nog skulle Sabatos tre romaner i en vacker utgåva vara en litterär begivenhet. Min första roman Breven ekar både här och där av de här märkliga romanerna. För några år sedan gjorde kulturradion ett slags collage av hans texter, mycket hörvärt. Undrar om man kan få tag i det. Sprid gärna den här författarens verk, något bättre får man nästan leta förgäves efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s