Retro: Tågkupé i 60-talets DDR

På scenen i östra Berlin sitter två grånade män och samtalar om poesi.
Hur kom det sig egentligen att du började skriva, undrar den ene. Kan du redogöra för hur din första dikt kom till?

Den andre tänker efter och svarar att det hände på ett tåg.
Det var 60-tal: han hade just ryckt in i lumpen och fått håret snaggat, varför han föredrog att behålla hjälmen på.
I samma kupé satt en ung kvinna. Han vågade inte tilltala henne.
Eller rättare sagt: han kände att om han skulle inleda ett samtal med henne, så fick det inte handla om vädret eller Partiet eller ens om kosmonauternas odyssé genom rymden.

Ett privat språk, tänkte han desperat.
Någonstans, antingen inom honom eller därute i den stjärnklara socialistiska natten, måste det finnas ett ord, ett enda, med vilket han både kunde uttrycka sin beundran för henne och sin övertygelse att han, trots uniformen och den kanske inte helt klädsamma hjälmen, förstod henne bättre än någon annan och att…

Men orden kom aldrig.
De magiska stavelserna slog med sina skimrande fenor och försvann i djupen.
En snapsluktande konduktör gick genom vagnen och ropade ut namnet på nästa station, en ort han aldrig hört talas om.
På några ögonblick var hon uppslukad av trängseln på perrongen.
Darrande slet han till sig första bästa pappersbit, det var en kvarglömd sittplatsbiljett, och krafsade ned sina första strofer.

Under årens lopp har jag varit på otaliga författaraftnar, och nästan varje gång har den trista (men tydligen oundvikliga) frågan varför någon började skriva dykt upp. Av alla svar som då formulerats, förlägna eller självbelåtna, i skrönans eller den psykoanalytiska biktens form, är detta det enda minnesvärda.

Tåget rullar genom DDR, den fåniga hjälmen skaver och kommer man in på vädret eller Partiet är det kört. Men hur säger man säger allt det andra?

(texten ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter, 28 december 1997)

Detta inlägg publicerades i Berlin, Litteratur, Tyskland och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Retro: Tågkupé i 60-talets DDR

  1. bodil Z skriver:

    Jag minns en scen från en sådan här tågkupé med späckiga säten (ett slags brun galon som verkade insmord med fett från korv). Jag var ganska ung (27) och hade en lite uppseendeväckande marockansk filtjacka på mig (köpt på en marknad i Safi eller El Jadida). Mitt emot mig satt en långhårig ung man (27?) i en kort lite sliten läderjacka. ”Det där ser ut som riktigt läder”, tänkte jag, ”kan han verkligen vara härifrån – med en jackan och det där håret?”. ”Den där jackan har hon nog fått från släktingar i väst”, tänkte han. Vi satt tysta, för ingen kunde kom på hur ett samtal kunde påbörjas. Så small en sten mot rutan och samtalsämnet låg där som serverat på ett fat. Efter en stund visste vi att han var från Västberlin och jag från Sverige (underligt nog boende i DDR).

    • JC Brandt skriver:

      Köstlich! Alla dessa tolkningar av verkligheten (”släktingar i väst”), och alltid liksom vid sidan av målet.

      Får jag ödmjukt be Bodil – och alla andra som har vägarna förbi – att fylla på med mer information om hur det såg ut ombord på centraleuropeiska tåg före 1989? Jag försöker skriva om det, men är osäker på nästan allt. Med andra ord, jag söker alla konkreta detaljer – färg och beskaffenhet på gardinerna, sätena, bagagehyllorna etc, etc. Och gärna interiörer även från sov- och liggvagnar.

      Och så har jag några konkreta frågor. Visst hängde det små gravyer (föreställande en borgruin vid Rhen, en medeltida stadsport, en pir vid havet) mitt över sätena? Någon som minns dem? Och det för mig viktigaste: ni minns säkert askkopparna och papperskorgarna inne i de här kupéerna? Vad för slags metall kan de ha varit gjorda av? Och var ytskiktet silver- eller guldfärgat? Och minns ni den specifika metallukten som satt kvar i evigheter på fingertopparna när man kommit i beröring med papperskorgens lock? Hur skulle ni beskriva den lukten? Stort tack på förhand, det här är enormt viktigt för mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s