Vänliga vålnader i nattskjorta

Enligt ett TT-telegram, som i dag är infört i de flesta svenska tidningar, är det problem med klädkoden på en skola i Middlesbrough.
Elevernas föräldrar anländer till skolan i pyjamas, ”och det är inte bara när ungarna levereras till skolan på morgonen som eländet kan observeras, utan också vid skoldagens slut.”
Det har till och med hänt, skriver TT, att de kommit släntrande till föräldramöten iförda nattens särkar.
För mig är det där en bild av Old Europe. Om jag minns rätt figurerar ett antal pyjamasklädda män i Fellinis första filmer: de går på kafé, briljerar vid biljardbordet eller läser tidning vid bardisken och under kavajen eller rocken kikar något randigt fram. Kanske passade det bäst i svartvita filmer, för jag tror att hela den här sömniga brigaden försvann när Fellini & co gick över till färg.
I verkligheten såg jag det första gången i Florens på 80-talet. Just på kaféerna. Små pyjamasgubbar som drack sitt morgonkaffe och diskuterade cykelsport med kyparen. De var liksom privatiers i en värld av tjänstemän.
Många höstar senare jobbade jag på Skeppsbron, i Stockholm. Min bild av Gamla stan som föraktlig turistfälla förändrades i samma ögonblick som jag upptäckte att det var där pyjamasfolket höll till. De låg lågt under högsäsongen, men nån gång i oktober – när de sista busslasterna med högvaktsfotograferande ryssar rullat vidare – kom de fram ur sina skrymslen. Särskilt regniga morgnar intog de tobaksaffärerna, apoteken, antikvariaten. Och det betydde alltid att vi andra fick vänta, för butikspersonalen tog sig tid. Ibland var de flera stycken som gemensamt skulle fylla i en tipskupong och för varje nytt kryss som skulle ritas dit ville de ha tobakshandlarens åsikt.
”Men du, Bertil. Är det rimligt att gardera med tvåa här? Är det rimligt?”
Själv stod man där otåligt stampande. Men jag gillade dem ändå, dessa vänliga vålnader i trenchcoat och randiga nattskjortor.

Detta inlägg publicerades i Zeitgeist och märktes , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vänliga vålnader i nattskjorta

  1. Kul! Tänk att jag aldrig sett dessa pyjamasmän. Själva plagget pyjamas hör för mig ihop med gamla filmer. Förvirrad man tittar ut genom dörr, iklädd pyjamas och glasögon. James Stewart till exempel.
    Men det är väl typiskt för engelsmännen att fortfarande bära pyjamas, och dessutom till eftermiddagstet. Jag tror faktiskt Churchill gjorde detsamma, när han om åt.

    • JC Brandt skriver:

      Järntorget, en morgon i november – det är där de samlas. Och först nu, tack vare din kommentar, slår det mig att parallellerna till filmvärlden kanske är avsiktliga. Kanske har gubbarna bildat en klubb för cineaster och anglofiler? Och så turas de om, enligt ett intrikat system, att vara James Stewart. Eller Churchill. Eller Fellinistatist. ”Nämen gubbar, i dag är det ju min tur att vara Winston.” ”Försök inte, Kjell-Åke, du var Churchan hela förra veckan.”

      • Jaha ja. Då skulle jag vilja paxa för rollen som hemmafru i dressinggown, morgonrock eller natkjole, whatever. Shelley Winters ad nauseam. Pyjamaskillarna kommer att få underliga uppdrag: sluta röka, sluta kröka, klä på er och köp friska blommor och whiskymarmelad. Till mig.
        Glöm inte soppåsen :)

  2. De finns här med. Går ned och köper en bagett i tofflor och pyjamasben, samt hämtar upp posten. Fast de pratar inte så mycket, vad jag har märkt.
    Jag tänker mig att man själv så småningom blir en.

  3. Gunnar skriver:

    Min näsa sniffar kategorifel. Dessa människor tillhör vad vi kallar velourproletariatet. De lever inte som vi gör. De har kläder som är samma dag och natt. De röstar aldrig. De har alldeles för många barn. De heter Wayne.

  4. JC Brandt skriver:

    Karin, Paris är naturligtvis högkvarteret för den här sekten. Och deras fortlevnad gynnas kanske av att man måste hämta upp posten? När man ändå är nere i entrén är det lätt att fortsätta ut på gatan.

    Gunnar, de här som heter Wayne och bor i Middlesbrough – de har jag också träffat. I Berlin. Fast där bar de träningsoveraller i ett skandalöst material som på tyska heter Ballonseide (ballongsiden). Otrevliga typer. De kontinentala gubbarna däremot är ju ett slags urbana ikoner. Hemma i klädskåpet hänger deras kostymer och i en ask i byrån ligger manschettknapparna. Ibland tar de på sig allt det där, men oftare räcker det med randigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s