Tysk höst: Merkel förlorar delstatsval och förvirringen tilltar

I går var det val i Mecklenburg-Vorpommern, Caspar David Friedrichs och Angela Merkels Heimat och en av Tysklands vackraste, fattigaste och mest krisdrabbade delstater. Själv var jag så klart inte där. Jag satt i en trädgård i östra Uppland och betraktade i kikaren en räv som jagade sork i vilthägnet på andra sidan grusvägen. Jag har ändå behov av att kommentera några saker:

* Socialdemokraterna vann. Trots eller förmodligen snarare på grund av den regionale partiledaren. Erwin Sellering, som han heter, är nämligen västtysk. Från Ruhrområdet. När det för några år sen stod klart att han skulle lanseras som sossarnas toppkandidat stötte han på massivt motstånd. I en enkät sade 43 % av lokalbefolkningen att de inte kunde tänka sig att regeras av en utböling, en Wessi. Nu lyckades han besegra fördomarna och få väljarna på sin sida. Sånt är alltid glädjande. Men – han har delvis byggt sin kampanj kring långtgående relativiseringar vad gäller DDR:s förflutna. Allt var nämligen inte så illa i Honeckerland. Skolorna var i världsklass och hade toppat PISA-statistiken om den funnits redan då. ”Västtyskland hade sina svaga sidor och DDR var på vissa sätt bra.” Det säger något om den aktuella krisen, hur djupt den går och hur skräckslagna folk är inför framtiden – om man vinner ett val på att formulera en (förljugen) vision av det förflutna.

* Mecklenburg-Vorpommerns enda chans är turismen. Här finns en enorm potential. Landskapet är redan världsberömt genom Caspar David Friedrich. Östersjöstränderna är långa och glittrande, de gamla badorterna från förra sekelskiftet är pärlor som bara väntar på att upptäckas. I går röstades De gröna för första gången in i delstatsparlamentet. Det dröjde alltså 21 år innan lokalbefolkningen kunde förmå sig att rösta på det enda parti som kan uppvisa något slags strategi kring hur man samtidigt ska locka turister och bevara den ursprungliga skönheten intakt. Det tidigare motståndet beror nog mindre på De grönas program än på att partiet, kanske med rätta, av lokalbefolkningen uppfattas som det mest ”västtyska”. Deutschland einig Vaterland? Nja, kanske i nästa liv.

* Det tål att upprepas: Mecklenburg-Vorpommerns enda chans är turismen. Det vet invånarna själva. De inser vilket uppsving den skulle kunna medföra, särskilt för en region där drygt femton procent av befolkningen lever på någon form av socialbidrag. Ändå insisterar de på att än en gång rösta in främlingsfientliga NPD i delstatsparlamentet. Nu är risken överhängande att hotellrummen på Rügen även i framtiden förblir tomma. För övrigt ligger antalet utländska medborgare i Mek-Pom på 1,8 %. Man ska nog vara ganska paranoid om man menar att ”de” blivit ”för många”.

* Fastän det blir allt mer uppenbart att varken Fidel Castro eller Erich Honecker tänker ingripa och vrida klockorna tillbaka, kammade det nostalgiska ”allt-var-bättre-förr”-partiet Die Linkspartei hem 18,4 % av rösterna. Det är tveksamt om ännu mer postkommunistisk längtan efter den tid då alla dagisbarn gick på potta samtidigt verkligen är vad delstaten behöver.

* When times are tough… söker folk tröst i alla möjliga politiska läger. Men sällan hos dogmatiska nyliberaler. Den största förloraren är FDP, Merkels junior partner i Berlin. Partiet firade stora framgångar när man i efterdyningarna av den förra finanskrisen förklarade att alla former av bidrag skulle kortas drastiskt. Nu förstår folk att det där inte var några metaforer, utan att de darwinistiska portföljbärarna i Berlin menar allvar: de ”svaga” ska slås ut. Fullständigt. När det budskapet landade i Mek-Pom blev det istället FDP som åkte ut ur delstatsparlamentet. Fullständigt. Det är nog hög tid att Angela Merkel börjar se sig om efter en koalitionspartner som står med fötterna på jorden. Mitt förslag är ju De gröna. Det är den regering jag skulle vilja se framöver, en svartgrön socialliberal koalition. Pragmatisk och med en sund skepsis mot all dogmatism.

Detta inlägg publicerades i Tyskland och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tysk höst: Merkel förlorar delstatsval och förvirringen tilltar

  1. bodil Z skriver:

    Tack för en mycket intressant text. Ja, det är väl inte så överraskande att denne ”Sosse-Wessi” skaffade sig inträdeskort i Mek-Pom med fraser som „Ich verwahre mich dagegen, die DDR als totalen Unrechtsstaat zu verdammen, in dem es nicht das kleinste bisschen Gutes gab“. (Som sagt, det fanns floder och berg.) Trist nog, för vad är det för mening med att försöka vaska fram bra saker hos diktaturer?

    Ja, det finns många undersköna platser i detta nordliga landskap, som man kan hitta så mycket av Caspar David Friedrich i: …. Rügen, Greifswald, jag minns solnedgångar över skogen på vägen ut mot Wiek, när jag kände igen hans ljus så där alldeles exakt. Ja, Usedom är underbart och redan Wolgast som liksom pekar ut mot Usedom, som dessutom gömmer på fantasieggande gamla slaviska namn som Pudagla (omklätt till Uvagla hos Fontane). Och alla sjöarna. Eller Darß som sticker ut så underligt lågt och vilt i havet. Och alla städerna: Güstrow, Schwerin, Stralsund, Wismar… Och slotten. Jo, turismen har en viktig plats och det är som du säger viktigt att inte låta den urarta till vulgärturism så att allt byggs sönder och slits och smutsas ner.

    Linkspartei vet jag ganska mycket om inte minst genom alla texter av Freya Klier som jag läst om detta. Och de tyska kristdemokraterna och socialdemokraterna tror jag mig ha ganska klara föreställningar om. Det som slår mig nu är att jag nog har sämre koll på FDP än jag gick och inbillade mig. Du kanske vill säga ytterligare något om det partiet?

  2. ”alla dagisbarn gick på potta samtidigt” gör de inte det nu med, närapå, i det socialliberala Sverige?

  3. JC Brandt skriver:

    Tack för kommentarer och ursäkta min sena reaktion. Just nu är det tusen små måsten…

    Bodil, jag är också väldigt förtjust i alla dessa ortsnamn. Själva klangen och alla minnen de väcker. Vi får återkomma till detta landskap vid tillfälle. Och även till FDP. Där finns det mycket att säga och jag vill inte vara för svepande och kategorisk. På den gamla tiden, i det västtyska parlamentet, hade partiet en enormt viktig uppgift: att förhindra ett tvåpartisystem. Förhindra att kristdemokrater och sossar delade upp poster och ämbeten mellan sig. Sen blev det 90-tal, en viss Guido Westerwelle tog över rodret och med tiden blev programmet – särskilt vad gäller socialpolitiken – alltmer extremt. Jag tänker att FDP:s stora förebild är USA:s republikaner. Var och en är sin egen lyckas smed, vi ska alla vara privatförsäkrade, und wer sich den Chefarzt nicht leisten kann, darf auch keine Ansprüche stellen. Så, ungefär. Men Tysklands problem är inte att de sociala skyddsnät som finns ”passiviserar” folk. Snarare tvärtom: det är rädslan att falla igenom som förlamar.

    Gabrielle, det där med potträningen var ständigt på tapeten för så där 11-12 år sen. Då fanns det vissa forskare som på allvar menade att xenofobin i delar av det forna DDR hängde ihop med att alla dagisbarn skulle gå på potta samtidigt. Att denna praxis fostrade till självförakt, men också till hat mot avvikare. De teorierna är nog avskrivna i dag. Men faktum är DDR-pamparna själva fäste stor vikt vid den här kollektivismen: alla daghem som kunde bevisa att telningarna verkligen förrättade sina behov exakt samtidigt belönades med en förgylld plakett utanför entrén. Och detta är inte en vandringssägen.

    • Sjukt. Men all den där alla-ska-göra-samma-samtidigt är sjuk nu med. Stackars ungar! Man blir inte en individ för att samhället är marknadsliberalt. Om det vore så enkelt….(men okej, DET är en annan diskussion).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s