Patrick Modiano: Nätternas gräs

Tillbaks på Boulevard Raspail. Tillbaks under arkaderna på Rue de Rivoli. I den timme, eller årstid, då gatlyktorna i Paris är ”svepta i en aura av dis”. Och alla man möter är skumraskfigurer som tagit in på hotell under falska namn och kommunicerar med omvärlden endast genom brev till anonyma poste restante-adresser.

Det är ingen idé att förneka faktum: Patrick Modianos senaste roman är på pricken lik de tjugosex föregångarna. Samma svartvita 60-talsvärld, samma vemodiga kärlekshistoria, samma famlande efter diffusa minnen av obetydliga händelser. Kaféer som stänger, löv som faller längs höstliga kajer.

Fast för de redan frälsta är det just monotonin som är tjusningen med att läsa Modiano. Man vet vad man får och varje ny roman är som en inträdesbiljett till en värld man aldrig tröttnar på.

Recension av Patrick Modianos ”Nätternas gräs”:

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17894393.ab

Det här inlägget postades i Litteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s