Vissa datum förpliktar. År efter år passerar och ändå minns man i detalj vad man gjorde när Palme mördades eller då Neil Armstrong promenerade på månen.
På kvällen den 9 november 1989 låg jag hemma på soffan i Västberlin när ett par högklackade skor smattrade mot golvet i lägenheten över min. Jag minns att jag hann undra varför grannen hade så bråttom. I nästa ögonblick slogs tv:n på; volymen var så hög att jag hörde allt, de tutande bilarna, sorlet av en upphetsad folksamling och lokalpolitikern som om och om igen upprepade samma fras: Detta är ett historiskt ögonblick.
Blick i backspegeln inför ännu ett jubileum av murfallet:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nar-vastberlin-sveptes-bort/
Ps. ”Den konstnär som berörde mig mest var en schlesier som hette Joachim Lodek. Han var egentligen teaterregissör men mest känd för sina tjurlika rusningar rakt in i muren. Han tog sats och sprang sen, i avsevärd hastighet, med huvudet före in i betongen.”
Jens Christian Brandt 