Allhelgona – Geh in Unfrieden

Fotnot till förra inlägget.
Artikeln om Katarinamässan var en (åtminstone i mina ögon) naiv och svärmisk kärleksförklaring till ett fenomen jag lärt mig uppskatta. Ändå – eller kanske just därför – gled den omgående upp på top three av mina mest hatade, utskällda och idiotförklarade artiklar. De båda rivalerna i denna ambivalenta genre är givetvis den här och den här.

Det fascinerande med det aktuella debattklimatet är att ju oftare ett visst slags Zeitgenossen insisterar på att problemet med Sverige är den så kallade åsiktskorridoren (”allt som inte får sägas”), desto bryskare retorik använder precis samma debattörer sig av för att säkerställa att misshagliga åsikter tystas. Problemet med Sverige – om jag förstår dessa kretsar rätt – är att vi saknar en genuint pluralistisk kör av röster som säger exakt samma sak.

Fast det är förstås min tolkning. Åsiktskorridorens tillskyndare brukar yttra sig på andra sätt, gärna i form av hycklad oro över journalisters gedigna okunnighet. ”Jag skulle önska”, skrev en präst bland många efter att ha läst min artikel, ”att journalister kunde vara mer medvetna om sina generaliseringar. Drömmen vore förstås om de även kunde öva sig i nyanseringens ädla konst, den är inte lätt, jag är väl medveten om det, men försöker ständigt öva mig i den.” Hur otacksamt att vara herde när fåren bräker i otakt.

Detta inlägg publicerades i Religion, Sverige, Zeitgeist och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s