Cormac McCarthy: Guds barn

Cormac McCarthys länge förbisedda och bortglömda, så småningom filmade och först nu översatta sjuttiotalsroman ”Guds barn” är ett porträtt av en galen enstöring. En fallstudie som snabbt rör sig från det extrema till det patologiska: mord och mordbrand, likskändning och nekrofili. Mot slutet dör huvudpersonen ensam på ett sinnessjukhus i Knoxville och därefter transporterar den lokale sheriffen bort de mumifierade kvarlevorna av sju tonårsflickor som ekorrjägaren deponerat på klipphyllor i en otillgänglig grotta.

Inget för klena nerver alltså. Men det förvirrande – eller snarare irriterande – är den där läsanvisningen som författaren planterat redan på romanens första sida. Där får man nämligen veta att berättelsen handlar om ”en man inte olik er själv”.

En roman som faktiskt gjorde mig besviken:

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/cormac-mccarthy-guds-barn/

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s