Det gula pensionatet

Resultatet är förbryllande. Särskilt de påtagliga ekona från Strindberg bådar egentligen gott. Infernots kammarspelsensemble kompletteras med en gravt depressiv pensionatsvärd och en hotfull men mycket from kokerska. De möjliga tolkningarna av den alltmer syrefattiga existensen bland pensionatets mögliga tapeter är nästan outtömliga.

Recension av Per Wästbergs roman ”Det gula pensionatet”:

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/per-wastberg-det-gula-pensionatet/

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s