Farväl till sjuttiotalet

Om jag minns rätt hörde man aldrig talas om endorfiner på 70-talet. Inte heller om spegelneuroner, dopamin, serotonin eller andra lyckohormoner. Att prata om glädje och lust i termer av kemiska processer blev modernt först långt senare, framförallt under det ängsliga 80-talet som älskade att dölja de stora känslorna bakom en evigt uppfälld rockkrage.

På 70-talet sa man rätt och slätt ”lycka” och ”lycklig”. Oklart exakt vad orden betydde. Men de stod för ett tillstånd man helst skulle ha under uppsyn. Och nogsamt protokollera möjliga omslag. Om och när tillståndet infann sig – eller när det slunkit ut genom dörren.

Reflexioner kring Lars Gustafsson och decenniet då ”Tennisspelarna” blev till:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/jens-christan-brandt-till-forsvar-for-70-talets-mangfald/

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s