Lars Norén: En dramatikers dagbok 20132015

Så går dagarna. Så fylls dessa journaler av döda filosofer, möten med vänner, Gotlands korta somrar, utfall mot tiden som är ytlig och infantil, bussresor genom innerstaden, konstaterandet att vissa namngivna kulturskribenter är obotliga narcissister (DN:s medarbetare är dessutom ”råttor på styltor”), dagdrömmar om kontinentens glittrande metropoler (Paris är favoriten), enträgna löften att i fortsättningen vara mera restriktiv med jämförelser mellan kulturpersonligheter och skadedjur (det är kränkande för råttorna), lite skvaller och viss oro för den egna hälsan.

Recension av Lars Norén:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/lars-noren-en-dramatikers-dagbok-20132015/

Detta inlägg publicerades i Litteratur, Sverige, Zeitgeist och märktes , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Lars Norén: En dramatikers dagbok 20132015

  1. Bra recension där. Mer kan jag inte säga eftersom jag inte läst den än. Tog mig knappt igenom den första, som jag tycker nästan obetingat bra om – om jag bortser från NK och det idiosynkratiska hatet mot Kerstin Ekman.

    • JC Brandt skriver:

      Ett fascinerande projekt. Kanske mer pågående konstinstallation än litteratur. Vad gäller litterära dagböcker förblir Kafka min favorit, särskilt när han skildrar tiden för första världskriget.

  2. Håkan Lindgren skriver:

    ”Det förvirrande är att Norén delar denna konstnärliga asketism med den ”litterära pöbeln”. Övertygelsen att det är för sent på jorden för annan konst än den som gör oss till bättre människor trumpetas ju dagligen ut på alla de kultursidor han så djupt föraktar.”

    Och ändå blir vi bara sämre. Ett mysterium, det där.

    • JC Brandt skriver:

      Det skulle trumpetarna aldrig hålla med om. Att vi dagligen blir lite sämre. Tvärtom, med alla självlysande helgonglorior behövs snart inga glödlampor.

  3. Håkan Lindgren skriver:

    Om vi menar samma sorts ”trumpetare” tror de ju att allt fler människor håller på att förvandlas till nazister.

    • JC Brandt skriver:

      Jo, jag vet. Men moralisternas dilemma är ju ständigt detsamma: om inte den andre fanns, uschlingen utan moral, skulle ju inte den egna helgonglorian skimra så förföriskt. (Nu menar jag trumpetarna, inte Lars Norén.) Därför är ju en dag utan retoriska illdåd från de förmenta motståndarna en förlorad dag – vad ska man nu skriva om? Så blir den ena gruppen allt godare, den andra allt ondare. Båda har varandra att tacka för Karriären.

  4. Håkan Lindgren skriver:

    Moralisterna är rädda. Rädda på allvar. Det är oroande, för när man är rädd är allt tillåtet för att försvara sin överlevnad. Då är det bråttom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s