Jakten på Elena Ferrante (eller När Böök misslyckades med att verifiera Joseph Conrads ångbåtar)

Det fascinerande med turbulensen kring Elena Ferrante är att pseudonymer uppenbarligen fortsätter att provocera. Slöjan måste bort; den nakna biografin (eller anatomin) friläggas. Det är synd. För Ferrantes exceptionella framgångar sade egentligen något hoppingivande, nämligen att det fortfarande räcker med en stark text. Läsarna är inte så provinsiella att de kräver exakta upplysningar om en författares konsumtionsvanor eller heminredning för att utifrån dessa ledtrådar avgöra kvaliteten på en roman.

Kommenterar ett tema som alltid legat mig varmt om hjärtat. Undflyende pseudonymer och idén att författarens biografi är mer angelägen än det litterära verket.

http://www.dn.se/kultur-noje/jens-christian-brandt-tumultet-kring-ferrante-underskattar-lasarna/

Detta inlägg publicerades i Litteratur, Zeitgeist och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s