Bevaka insatserna

Tidigt i höstas kunde man på Blocket, ebay & co se hur försommarens storsäljare inom ungdomsmodet, HM:s tröjor med texten PLACING MY BETS ON YOU, lades ut till försäljning. I beskrivningen stod det alltid bra skick eller knappt använd, och på de bifogade, redan aningen vemodiga bilderna glittrade tröjorna med den matta nyansen hos sällan putsat silver.
Frågan ändå obesvarad. Vem skulle man placera sina bets på?
Vad gäller Nobelpriset var Haruki Murakami ännu i slutet av förra veckan bettingsajternas glasklare favorit. Oddsen talade sitt tydliga språk, och alla andra kandidater föreföll akterseglade. Men under det senaste dygnet har Murakami plötsligt fått sällskap av Adunis (båda noteras nu på 4,40). Det kan bara betyda en sak, nämligen att en liten grupp förment invigda någonstans i världen just nu spelar på Adunis och att de gör det offensivt, säkra på att ta hem spelet.
Den sortens indikatorer har historiskt sett nästan alltid varit tillförlitliga. I det förflutna kunde man framförallt se hur ivriga bets på Tranströmer, Le Clézio och Herta Müller några dygn senare bekräftades under Börshusets kristallkronor. Det enda riktigt häpnadsväckande undantaget kom förra året när spelvärlden på förhand tycktes överens om att Jon Fosse skulle ta hem priset, och så blev det istället Svetlana A. Senare bekräftade spelsajterna att de största insatserna på Fosse placerats i Norge.
Don´t follow the money om flödet styrs av patriotiska förhoppningar.
Annars bevaka insatserna, de hemliga strömmarna. Ofta vet de redan något som vi andra inte kommer att upptäcka förrän det är för sent.

Tilägg 11 mars 2017. Stängt av kommentarsfunktionen på just det här inlägget, eftersom det tycks locka till sig spamrobotar.

Detta inlägg publicerades i Litteratur, Zeitgeist och märktes , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Bevaka insatserna

  1. Gunnar skriver:

    Annat var det när Lars Forssell levde. Då fick Expressen ibland nys om namnet kvällen innan. Jag kunde gjort mig en storkova på både Canetti och Golding. Fast jag tror inte man kunde satsa på LitNobel på den tiden.

  2. Gunnar skriver:

    Det måste väl vara fejk? Inte minst för att man inte har någon spikad ”shortlist”, vad jag alltid fattat, utan namnen dyker upp lite hur som haver, sållas, grälas om, väljs…

    • JC Brandt skriver:

      Ja, mina källor inom IT-kremlogin menar också att det är fejk. Men vad är i så fall avsikten? Som skämt betraktat är det aningen poänglöst. Fast du har säkert noterat att ”Wästberg” följer Göteborgs-Posten? Möjligen är det ett chiffer – årets pristagare kommer från en hamnstad och besjunger för varvsindustrin lyckligare årtionden…?

      • JC Brandt skriver:

        Mer kaffesump. Av mönster på spelsajterna att döma återstår tre kandidater. Adonis, Don DeLillo och Javier Marías. Den förstnämnde får väl sägas vara storfavorit vid det här laget – men här och nu spelas det friskt på båda sistnämnda. Däremot verkar Murakami vara ute ur leken. Folk med inblick i spelsajterna tycker sig kunna fastslå att det är genuina fans som spelat på Murakami. Ungefär som med Jon Fosse förra året – läsare som vill att han ska vinna. De var snabba med att lägga sina insatser på honom, men sen ett tag tillbaka händer inget mer där. I gengäld flyter det alltså nu, under de sista avgörande dygnen, in pengar på DeLillo och Marías.

      • JC Brandt skriver:

        Det här med Dylan måste jag fundera på. Sagt på SVT: ”Han är extremt bra på att skriva refränger”. Samtidigt känner jag ett slags barnslig triumf över att kaffesumpen förlorade – igen. The usual suspects får tomhänta retirera till stora väntsalen. Och det är säkert bra; till skimret kring priset måste höra en hög grad av oförutsägbarhet. (Vilket inte betyder att 2017 års pris bör tilldelas jourhavande stå-uppare.) För ”äntligen”-falangen blir det allt svårare att anklaga Akad. för elitism och snobberi. Om det är ett framsteg får framtiden utvisa.

Kommentarer är stängda.