Året som gick

I gryningen hördes fågeltwitter
facebookfasaner flögo upp
instagramidyller remonterade
och vi prisade oss lyckliga

att lefva i en epok
då allt som måste sägas
(allt som måste sägas
fastän det inte får sägas)
kunde sägas på 140 tecken

I de nationella värderingarnas namn
avskaffade vi argumenten
liksom den bysantinska retoriken
Vi var stoiskt konservativa
och blickade aldrig bakåt

Nostalgi var för fjollor
liksom utforskandet av
terra incognita, omprövandet
av positioner eller bara observationer
av fjärilarnas dans kring Dianthus barbatus

Världen krympte oavbrutet och att höja blicken
från skärmarna var landsförräderi
för därute fanns anomalier, subtila nyanser
schatteringar av grått, prismatiska brytningar

och vi fördömde varje försök att protokollera
det som i någon mån komplicerade bilden
skuggornas flykt, daggdroppar på glid längs
malvans lansettformade blad, vindarnas
balett över lövkorgen under trädgårdsapeln

Medborgarens plikt var att aldrig ge efter
för den sortens larv, sinnenas vittnesbörd
var bedrägliga och skulle hållas kort
Enda tillåtna lyckan den som infann sig
när det än en gång bekräftades

att allt är som vi vet att det är

Annonser
Det här inlägget postades i Dagboksblad, Zeitgeist. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s