Mannen i Damaskus

Så fort kriget är över finns det gömställen och, så småningom, flyktvägar. I oktober 1945 tar sig Josef Mengele via München till en ensligt belägen gård i södra Bayern. Där börjar SS-läkaren, beryktad för sin vana att på tågperrongen i Auschwitz vissla melodier ur ”Rigo­letto” medan han pekade ut vem som skulle sändas till gaskamrarna, jobba som bonddräng. Ungefär samtidigt arbetar Adolf Eichmann som skogshuggare i Nordtyskland och i Ruhrområdets kolgruvor sliter en viss Alois Brunner. Vad trion har gemensamt är att de om några år kommer att hamna högst upp på listan över internationellt efterlysta krigsförbrytare.

Recension av Eric Ericssons och Susanna Wallsténs Mannen i Damaskus:

http://www.dn.se/arkiv/kultur/fangslande-jakt-pa-en-tyst-bodel/

Ps. Någonting helt annat. Under de senaste dygnen har alla svenska kultursidor publicerat magnifika artiklar om Torgny Lindgren. Eftersom tidsandan (eller kanske snarare vissa folkloristiska traditioner) dikterar att man som kritisk intellektuell, oavsett om man är ung eller något äldre, ideologiskt har sina hjärtklaffar till höger eller till vänster, helst bör tycka att enbart NOLLOR härjar på DN Kultur, vill jag ta tillfället i akt att ödmjukt anbefalla Agneta Pleijels och Jonas Thentes briljanta genomgångar av Torgny Lindgrens gåtfulla universum. Bättre kan man knappast skriva om litteratur…

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s