Det var den sommar då modet föreskrev
en venetiansk touch och trädgårdarna intogs
av tankfulla gondoljärer. Du hade just
diagnosticerats med neurasteni
och firade tilldragelsen med halmhatt
och lackskor. Din svåger ordinerade
umgänget med sländor och lavendel,
två timmar dagligen med räfsan,
en koreografi av omtagningar
och knastrande fjolårslöv. Mot slutet
av säsongen borde nerverna vara
perfekt återställda och du själv redo
att återvända till börsparketten,
de hektiska insatserna, spekulationerna
i zink och bomull. Då och då framträdde
ansikten under de upphängda krukornas
hattbrätten, ibland liknade syrsornas sång
sorlet av förebråelser från de kunder
du ruinerat, men du intalade dig
att det var hjärnspöken och skyllde
alla sinnesvillor på hettan
och det låga blodtrycket.
Jens Christian Brandt 