Stora och små stjärnor

Allt oftare ser man att förlagen recenserar litteraturkritikerna. På nätet länkas det till särskilt hyllande recensioner som då kvalitetsstämplas av det utgivande förlaget (”Missa inte XY:s strålande och djuplodande recension”). Extra lyckat blir tilltaget om författaren själv också är inne och gillar panegyriken. På det sättet upprättas, undan för undan, en sällsam hierarki: en ”fantastisk” kritiker är den som hamnar så nära den översvallande baksidestexten som möjligt. En tråkig och framförallt förutsägbar kritiker är den som läser det aktuella mästerverket med en gnutta distans.

Bilden föreställer en storsäljare från vårsäsongen 1928, rosen Sunburst. Den utstrålar, menar jag, något av den introverta melankolin inom det senmedeltida religiösa måleriet, ett helgon som saktmodigt försonas med martyrskapet.

Detta inlägg publicerades i Dagboksblad, Litteratur, Sverige, Zeitgeist och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s