Je suis ett parfymerat knogjärn. Om antidreyfussarder och andra vålnader på den franska parnassen

Så var det redan kring förra sekelskiftet och så var det, i förbluffande hög utsträckning, under krigsåren och den tyska ockupationen: fransk antisemitism och fascism har alltid haft ett parfymerat stänk av litteratur. Eller annorlunda uttryckt: franska gåspennor har ofta förfogat över en specialmekanism med vars hjälp de snabbt kunnat omvandlas till knogjärn.

I morgondagens DN, men redan nu på nätet:

http://www.dn.se/kultur-noje/jens-christian-brandt-bara-i-frankrike-ar-fascismen-riktigt-gammal/

Kan bara understryka vikten av att ofta, helst en gång årligen, läsa om Patrick Modianos Place de l’Étoile.

UPPDATERING: Bättre länk till texten här.

Detta inlägg publicerades i Litteratur, Zeitgeist och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s