Kazuo Ishiguro

I had found the walled garden – containing the pond where Charles Emery´s body hade been discovered – in the lower grounds of the house…

Ett intressant, förbluffande, nästan omtumlande val. Jag tror att Jessica Gedin i tv-studion gjorde en riktig analys när hon sa att de senaste årens val präglats av ”kärlek”. Vill man skönja ett mönster, så kanske att Sv. Akad. (i sin outgrundliga visdom) inte längre – åtminstone inte i lika hög grad – premierar det representativa, alltså enskilda författarskap som samtidigt representerar något större (”Kina”, ”den latinamerikanska romanen”, ”postkonialismen” etc). Utan kandidaterna tycks nu väljas utifrån långt mer subjektiva kriterier där det viktigaste verkar vara vilket avtryck hos läsarna den aktuelle författaren efterlämnat. Banalare uttryckt: Sv. Akad. söker inte längre diplomatiskt eleganta lösningar utan premierar författare som skrivit väldigt bra böcker. Jag tycker att det blev uppenbart med Modiano, en författare som inte representerar något annat än den egna konstnärliga integriteten. Kazuo Ishiguro är ett val i samma linje.

Alla kommentarer framhåller nu The Remains of the Day och The Unconsoled som de stora mästerverken. Så är det kanske; min personliga favorit är When We Were Orphans, en roman som börjar som en pastisch (Evelyn Waugh, kanske) i 30-talets England men snabbt förflyttar sig till mellankrigsårens mörkt labyrintiska Shanghai. Faktiskt påminner den om Modianos De dunkla butikernas gata på så vis att huvudkaraktären är en privatdetektiv (a private consultant) för vilken alla de fall som kommer i hans väg (försvunna juveler, liken av noble gentlemen på botten av mossbevuxna guldfiskdammar) bara är en ouvertyr i väntan på möjligheten att lösa den kriminalgåta som hela tiden legat där och väntat: mysteriet kring den egna identiteten.

I år hade jag gärna sett att priset gått till Lászlo Kraznahorkai eller Olga Tokarczuk (för att inte tala om Adam Zagajewski), men Ishiguro är ett perfekt val därför att priset till honom återupprättar den aura av mystik och högt ställda förväntningar som förra året fick sig en rejäl törn.

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s