Dagar av ensamhet: Ferrante före de fantastiska väninnornas epok

Det här är Ferrante före de fantastiska väninnornas epok: en författare av iskallt kalkylerade, nästan matematiskt beräknade kammarspel. ”En eftermiddag i april alldeles efter lunch meddelande min man att han tänkte lämna mig”. I öppningsmeningen anges tonen för det drama som ska berättas. Stora katastrofer och känslomässiga avgrunder avhandlade med knastertorr saklighet.

Recension av Elena Ferrantes Dagar av ensamhet:

https://www.dn.se/arkiv/kultur/valnaden-fran-forr-flyttar-in/

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dagar av ensamhet: Ferrante före de fantastiska väninnornas epok

  1. Ljuvligt bar recension. Tror aldrig du varit bättre.

    • JC Brandt skriver:

      Tack för generös läsning; värmer i höstmörkret…!
      Hon är alltid intressant, the illusive Ferrante. Jag tyckte mycket om Oline Stigs recension i Sydsvenskan. Hon är också skeptisk till ”realismen” hos Ferrante och skriver, tydligare än jag gjorde, om den fascinerande symboliken (den som lider av paranoia gör klokt i att skaffa sig en säkerhetsdörr):

      https://www.sydsvenskan.se/2017-10-16/en-annan-sida-av-ferrante

      Recensionerna i SvD och Aftonbladet är också mycket bra, men det är tydligt att det går en skiljelinje mellan de kritiker som väljer att ”tro” på Ferrante och de som brottas med den psykologiska trovärdigheten.

  2. ”bra” – mitt tangentbord är dyslektiskt ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s