Ceaușescu trodde inte på Bach: Astrid Seebergers ”Goodbye, Bukarest”

Berättelsen förgrenar sig och handlar om Stalins jakt på oliktänkande, om strategier för att överleva under omänskliga villkor; om en pianist som en månskenskväll spelar Bach så att sovjetiska lägerkommendanter nästan veknar.

Recension av Astrid Seebergers Goodbye, Bukarest:
https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-gripande-oden-som-skildras-omstandligt-av-astrid-seeberger/

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur, Tyskland och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s