Kamel Daoud: Zabor eller psalmerna

Kamel Daoud fick sitt genombrott med Fallet Mersault, en roman om den anonyme arab som i Camus Främlingen skjuts ned på en havsstrand. I Zabor återvänder författaren till hemlandet Algeriet men också till debutbokens intrikata väv av postkoloniala teorier och metafysiska spekulationer.
I centrum för handlingen står en enstörig grubblare, en man som ägnar dagarna åt att sova och ströva omkring bland stenänglarna på den övergivna franska kyrkogården. Folk skrattar åt honom för att han är ogift och fattig. Dock äger han en enastående förmåga: han kan tvinga döden på flykt. När någon av grannarna insjuknar är det honom man kallar på och han botar sina patienter med ord.
Eller mera konkret: han läker kroppens och själens sår genom att sätta ord på patienternas liv och rädda deras minnen undan glömskan. Men när han på det viset ska bota sin egen far, en förmögen slaktare som förskjutit familjens idiot, räcker orden för första gången inte till.
Det här en berättelse som varierar ett av motiven i Tusen och en natt: hur fabulerandet, sagoberättandet, gång på gång kan förlänga livet och uppskjuta dödens ridåfall. Guds motsats, heter det, är inte djävulen utan tystnaden och glömskan. I Algeriet dör man inte av hög ålder, utan för att man blivit likgiltig inför sig själv.

Kamel Daoud
Zabor eller psalmerna
Översättning Ulla Bruncrona
Tranan

(Publicerad i Tidningen Vi)

Liljan Scheherazade, en raffinerad referens till Tusen och en natt.

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s