Halvvägs in i Andrev Waldens debutbok lovar jag mig själv att aldrig sätta barn till världen. Vilket fruktansvärt lidande, tänker jag, att vara förälder. Vilken orgie i meningslöshet, hur kan någon frivilligt kliva in i den där tortyrkammaren.
Sedan ropar jag på dottern och ber henne om hjälp att tyda de värsta infernopassagerna.
Är det, undrar jag, så här verkligheten ser ut?
Recension av Andrev Walden, Ditt lilla mörker i ljuset: