Kärlek & uppror

Enligt konventionell historieskrivning förlorade DDR kalla kriget. Romantiker på högerkanten lyfter gärna fram kapprustningen och Ronald Reagans oförtrutna kamp mot kommunismen som de avgörande faktorerna. Liberalt sinnade uttolkare hänvisar till Gorbatjov och den sovjetiska perestrojkan. Själv har jag alltid ansett att det var Polen som visade vägen, att klockan klämtade för järnridån i samma stund som vit rök steg ur Vatikanens skorstenar och en häpen värld mottog beskedet att en polsk kardinal utnämnts till påve. Utan Johannes Paulus II, har jag alltid tänkt, inget Solidaritet, inga strejkande varvsarbetare i Gdansk, inga av dessa massiva uppvisningar i civil olydnad som spred sig till grannländerna och utmynnade i 1989 års sammetsrevolutioner.
Men om allt var annorlunda? Om det i själva verket var så att järnridån rasade som en följd av 1968? Make love, not femårsplaner.

Mitt bidrag till DN:s sommarserie Kärlek & uppror:

https://www.dn.se/dnbok/jens-christian-brandt-i-kommunistiska-ddr-jagades-vanstervagens-hippies/

Annonser
Det här inlägget postades i Berlin, Litteratur, Tyskland och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s