Somliga böcker har märkliga öden. 1948 mördades Sabahattin Ali då han försökte passera gränsen till Bulgarien. I hemlandet Turkiet avancerade han postumt till kultförfattare, särskilt kanske för ungdomen som tjusades av hans klarsynta vemod och buttert trotsiga individualism. När han nu introduceras på svenska sker det med en roman som tycks ligga precis rätt i tiden fastän den skrevs för 75 år sedan.
I en ramberättelse förlagd till Ankara presenteras en i förtid åldrad tjänsteman. På sin dödsbädd ber han en kollega förstöra en viss anteckningsbok. Den visar sig innehålla ett slags memoar från 20-talets Berlin. Där utspelar sig där en kortvarig, febrig romans som slutar lika tvärt som olyckligt. Vad som i förstone ter sig som en berättelse om besatthet, en variation på drömmen om kärlek vid första ögonkastet, vidgar sig snart till en mångtydig, förbluffande modern uppgörelse med den manliga blicken. En studie av projektioner, effektfullt iscensatt mot en fond av inflationsårens regnvåta asfalt och nattliga kabaréer.
Tidigare publicerad i Tidningen Vi, november 2018.
Jens Christian Brandt 