Hanna Krall: Vit Maria

Några år före järnridåns fall gjorde den polske regissören Krzysztof Kieślowski en film i tio delar om de tio budorden. När han skulle illustrera det åttonde (och kanske minst efterlevda) påbudet, ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”, bad han Hanna Krall om ett uppslag. Hon bidrog med något självupplevt, ett minne av en liten flicka som under kriget färgat sina svarta lockar blonda. Och en grannfamilj som vägrar intyga att flickan och hennes mor är kristna, eftersom det vore en lögn som skulle såra Gud.
I mild polemik mot den färdiga filmen har Hanna Krall nu, många år senare, plockat upp historien igen och förvandlat den till en gåtfull och vindlande romanessä. Som i hennes tidigare böcker handlar det om gränser som flyttas, om angivare och motståndsmän, om ladan där traktens judar gömmer sig. Och som alltid formar sig berättelsen snart till en rekonstruktion av en förlorad värld. I en märklig dubbelexponering frambesvärjer hon både de många som deporterades och aldrig återvände – och tingen som blev kvar, ett päronträd, en övergiven kvarn. Detaljer nedtecknade med den ömsinta precision och poetiska skärpa som blivit Hanna Kralls kännetecken.

Tidigare publicerad i Tidningen Vi, December 2018.

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s