När det är som allra bäst påminns man om Flauberts mästerverk Ett enkelt hjärta. Det är samma ömsinta blick bakåt, på en epok som kanske för alltid är över fastän dess representanter envist bär sina matkassar längs rue du Rendez-Vous.
Recension av Marie-Hélène Lafon, Våra liv:
https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-briljant-fransk-kronika-over-tidens-flykt/
Jens Christian Brandt 
Fint skrivet. Så olikt allt svenskt jag läst och recenserat det senaste året. Där allt är på (en ofta rätt hård) flykt från vanligheten. Inget ont i det. Men detta känns som en lisa.