Etikettarkiv: Per Wästberg

Per Wästberg: Semaforen och lodlinan

En juninatt mot slutet av förra seklet går Parnassen till sjöss. En ångare glider ut från Stockholm och alla är med ombord. En viss ”Horace” spelar dragspel, Werner Aspenström berättar om Dagerman och Birgitta Trotzig säger sig, måhända inspirerad av … Läs mer

Publicerat i Litteratur | Märkt , | 3 kommentarer

Det gula pensionatet

Resultatet är förbryllande. Särskilt de påtagliga ekona från Strindberg bådar egentligen gott. Infernots kammarspelsensemble kompletteras med en gravt depressiv pensionatsvärd och en hotfull men mycket from kokerska. De möjliga tolkningarna av den alltmer syrefattiga existensen bland pensionatets mögliga tapeter är … Läs mer

Publicerat i Litteratur | Märkt , | Lämna en kommentar

Per Wästbergs självlysande miniatyrer

”Som barn lyfte jag på golvbrädan i telefonkioskerna för att leta efter tappade småmynt. Jag märker att jag fortfarande någon gång kollar myntutkastet på parkeringsautomaterna. Som om jag ville hitta något helt annat än barndomens tioöringar.” Recension av Per Wästbergs … Läs mer

Publicerat i Litteratur | Märkt , | Lämna en kommentar