För det ärevördiga Märkisches Museum i Östberlin började sjuttiotalet med en skandal. Bland personalen tisslades och tasslades det redan en längre tid när museichefen en kall vintermorgon hittade en lapp instucken under dörren till sitt tjänsterum. De hastigt nedklottrade raderna, ett improviserat förhör med den anryckande städpatrullen och ett telefonsamtal med SED-högkvarteret några gathörn längre bort övertygade den nitiske partimedlemmen Manfred Maurer om situationens allvar. Några ögonblick senare kallades konservatorn Lothar Berfelde in till chefen. Mellan dem på skrivbordet låg lappen med den ohyggliga anklagelsen.
”Jag har hört att ni var på en fest nyligen, iförd . . .”, museichefen tvekade innan han äcklad fullföljde meningen, ”. . . kvinnokläder.”
Lång artikel om legendariska Charlotte von Mahlsdorf. Den var införd i DN på nyårsafton 1992. På den tiden satt jag i Berlin och skrev mina artiklar på skrivmaskin. Sen skickades de med post till redaktionen där någon vänlig (men ibland stressad) själ skrev av hela texten och lade in den på datorn. Som tur var fanns den gången inga läsarmail. Annars skulle ogina typer genast skuldbelagt mig för alla de stavfel och ortografiska orimligheter som uppstod på vägen. Jag minns att jag med tiden lärde mig att undvika ortsnamnet ”Kreuzberg”, eftersom DN alltid petade in ett ”t” mellan ”Kreuz” och ”Berg”. På samma sätt hände det då jag citerade tyska titlar att någon, innan texten gick i tryck, ändrade versalerna på substantiv till gemener – och i gengäld försåg alla verb med stor begynnelsebokstav. I den aktuella texten (Charlotte von Mahlsdorf) ser jag att bland annat ordet ”Gründerzeit” råkat illa ut. Those were the days…