Hjalmar Söderberg som litteraturkritiker

När författarna inte når fram till honom är det, precis som i dag, aldrig kritikern som varit för förströdd. Utan författarna som får masa sig bort till skamvrån.

Recension av samlingsvolymen med Hjalmar Söderbergs litteraturkritik:

https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/hjalmar-soderberg-var-ingen-stjarna-som-kritiker/

Ps. Liten brasklapp. Recensionen skrevs sista veckan i juli. Det var högsommar, semestertider, och på något sätt trodde både DN:s redaktör och jag själv att artikeln publicerats tidigt i augusti. När vi härom veckan upptäckte att så inte var fallet hade den litterära världen snurrat många revolutionära varv. Jag vill därför understryka att artikeln är fri från anspelningar på saker jag den gången i juli inte kände till. Ordet ”absintångor” ska inte uppfattas som en allusion på den så kallade Kulturprofilen eller på den institution som numera mystifierande bör benämnas Klubben. Inte heller anspelar omnämnandet av Gösta Berlings saga på borgerliga partiledares eventuella bildningsluckor och den aktuella kanondebatten. Slutligen är konstaterandet att Svenska Dagbladet kring förra sekelskiftet var den svenska litteraturkritikens viktigaste plattform en historisk referens och ingalunda ett inlägg i pågående diskussioner om kultursidornas förmenta förfall.

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hjalmar Söderberg som litteraturkritiker

  1. Ulf skriver:

    Hej Jens Christian,

    Var hittar man dessa samlingsvolymer med Söderbergs recensioner? Var på Akademibokandeln och frågade och de såg ut som frågetecken.

Lämna en kommentar