Morgonkaffet smakar beskt…

… när det intas med fel morgontidning. DN kultur har i dag ett stort uppslag om Lawrence Durrells romansvit Alexandriakvartetten. Kroken är förstås att denna 50-talsroman, skriven av en engelsman född i Jalandhar och mestadels befolkad av sysslolöst kringdrivande vita expats med mycket pengar och lite fantasi, är oumbärlig för den som vill förstå det pågående upproret i arabvärlden.

Det är ingen idé att moralisera eller raljera över valet av litterär nyckel till Nordafrika. Tanken med all så kallad ”bokbevakning” i DN är väl att konsumenten omedelbart ska inhandla de avhandlade verken i tidningens lilla nät-shop. Och i den finns förstås inga egyptiska, tunisiska eller syriska författare, utan enbart britter och skandinaver. Det är ju också så, vilket inpräntades  i oss redan då berlinmuren vacklade och föll, att såna här bråkmakare – folk som är ute och gastar slagord på gatorna – de är sällan lämpade att bedöma sitt lands politik på ett objektivt sätt.

Vi som var med hösten 1989 känner igen mönstret. Precis som det då i svensk media var självklart att enbart och uteslutande diskutera utvecklingen i Östeuropa med sansade inhemska experter som Ingvar Carlsson – och under inga omständigheter släppa fram halvhysteriska östtyskar, polacker eller tjecker – ska analysen av de dagsaktuella händelserna nu vara en zon dit ingen som själv levt i en diktatur har tillträde.

Sorgligast denna glåmiga förmiddag är dock följande stycke ur DN:

2011 hoppas vi skall vara året då den västerländska demokratin slutligen sveper in över Alexandria och resten av Nordafrika. De mörkaste av gränder kommer att bli ljusa gågator där ingen västerländsk turist behöver känna sig utmanad. H&M, Banana Republic, Subway, Seven Eleven, Hard Rock Café Alexandria…

De här meningarna, drypande av den sparsmakade estetens effektiva ironi, är förmodligen avsedda att få oss korkade och naiva demokratisvärmare att stanna upp och ”tänka till lite”. Och då inse att valet mellan H&M å ena sidan och tortyr, politiska mord, censur, statlig terror, frånvaro av samtliga mänskliga rättigheter å den andra – det är ju egentligen ett icke-val. Vill vi leva i en globaliserad värld med H&M på gågatorna, frågar DN. Självfallet inte, förväntas läsarna råma. Tvärtom, förväntas vi fortsätta, vi vill att det autentiska ska finnas kvar, elchocker, vanställda kroppar som i morgontimmarna dumpas på någon soptipp, vad som helst bara inte H&M.

Som berlinare ber jag självfallet DN:s kulturredaktion om ursäkt. När vi välte den där muren, var vi så enfaldiga att vi inte fattade att det skulle leda till en och annan McDonald´s- och Starbucksfilial på gator som dessförinnan var autentiskt tomma och sotfärgade. Jag inser nu hur djupt felaktigt det var ur ett estetiskt perspektiv, och att den kulturellt bildade svenska medelklassen i dag har allt färre platser att resa till. Förlåt! Ska inte upprepas…

Oder vielleicht doch, ihr verfluchten Heuchler.

Edit. Jag är också estet. Därför tänker jag inte länka till DN.

Detta inlägg publicerades i Sverige, Zeitgeist och märktes , . Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Morgonkaffet smakar beskt…

  1. gunnarstrandberg skriver:

    Sorgligt var ordet. Och förbannat aningslöst.

    Intressant att notera är också användandet av termen ”västerländsk demokrati”. Man undrar. Hur skulle ex. H&M INTE existera i den ideella demokrati termen västerländsk dito automatiskt skapar som en motsats? Hur ser fö. hans utopiska demokrati ut, och kan den ens vara en demokrati? Nåja. Det där är att ställa för stora krav.

    Förresten, tack för dina välskrivna texter. Har läst sedan Karin Stensdotter länkade hit, och jag återvänder.

  2. JC Brandt skriver:

    Ja, i den här kontexten är ju demokratin ett aggressivt och främmande element som ”sveper in” och slår sönder det vackra naturtillståndet (batongerna och handklovarna). Och vad gäller H&M tycker jag mig känna igen retoriken ifrån tidigt 90-tal. Den gången var det Öst- och Centraleuropas skönhet som gått förlorad därför att en eller annan hamburgerrestaurang etablerat sig där.

  3. bodil Z skriver:

    Tack för den! Ibland blir jag nästan lite chockad över hur helhjärtat jag kan följa tankegångarna i dina texter.

    • JC Brandt skriver:

      Bodil, var det inte precis det här vi pratade om för bara några dar sen? Synen på DDR och kören av ”så farligt var det väl ändå inte”-röster. Men som sagt, de tystnar aldrig.

      I DN-texten tycker jag att den här meningen är den värsta: ”De mörkaste av gränder kommer att bli ljusa gågator där ingen västerländsk turist behöver känna sig utmanad.”

      Det finns nåt förfärande egoistiskt och hjärtlöst i den formuleringen. Och den kan egentligen bara tolkas så att diktatur, fattigdom och misär är värda att bevaras för att västerlänningar ska kunna åka till såna ställen och då, för några svindlande ögonblick, känna sig omtumlade och ”utmanade”.

      Jag är säker på att det finns många mörka gränder kvar i Zagreb trots att både Tito och Tudjman är döda och begravda?

  4. bodil Z skriver:

    Jo, hjärtlöst är det; man vill att andras lidande ska vara en spännande kuliss i ens eget skyddade kanske ibland småtråkiga liv.

    Här finns mörka gränder kvar och en hel del fattigdom (även om Kroatien är rikare än till exempel Bosnien); många, väldigt många rotar i soptunnorna. Och mina vänner och bekanta här talar om den utbredda korruptionen och inte så få av mina studenter hoppas på en framtid någon annanstans.

  5. Gabrielle B skriver:

    Ja, men det rotas en hel del i soptunnor i Sverige också numera. Ibland helt enkelt pensionärer som samlar burkar och petflaskor. Viss risk föreligger, globalt sett, att det blir lite mer ”rotande” i Europa, och lite mer välfärd i Afrika och Asien. Rättvisa är fortfarande en vacker sång.

    Jag tycker Thentes text verkar osedvanligt dum. Men jag tror det handlar mest om att han försöker vara kul, i alldeles fel läge. Jag tror inte att han på allvar menar att han hellre vill bli rånad i mörka gränder, eller att araber borde handla enbart mattor, tyger och te.
    Men, visst, så dumt kan det bli när man försöker flyta ovanpå världens allvar.

    • JC Brandt skriver:

      Jag vill påpeka att jag inte är ute efter den specifike
      artikelförfattaren (tvärtom, han är en av de få som fortfarande går
      att läsa med stor behållning). Och det kan absolut vara som du
      skriver, att det här handlar om att få till en småskojig formulering.

      I slutändan blir det ändå som Bodil säger: ”man vill att andras lidande ska vara en spännande kuliss i ens eget skyddade kanske ibland småtråkiga liv.”

      Att jag själv tar det personligt hänger ihop med minnen från nattågen
      mellan Berlin och Malmö på 80-talet. Varenda gång jag åkte den
      sträckan och råkade mumla något om att jag bodde i den västra halvan
      av den delade staden… blev det bråk. Inte sällan blev de svenska
      resenärerna så rasande över att stöta på någon som föredrog väst före
      öst, att de var tvungna att bokstavligt patrullera korridorerna i
      timme efter timme.

      I väst fanns ju – för tusan! – tevekanaler, cigarrettreklam,
      korvkiosker. Hur kunde jag då påstå att öst var sämre? Hur kunde jag
      hävda att livskvaliteten var större i väst? Såg jag inte
      råkommersialismen och att den virade sig, likt en korsett av taggtråd,
      kring alla de ofria själarna i McDonaldszonen?

      Jag överdriver inte. Det var så snacket gick. Och det fanns heller
      inte något politiskt förtryck i öst, den som trodde det var bara en
      naiv pajas som gått på den amerikanska propagandan.

  6. Gabrielle B skriver:

    Ja, vi har alla våra personliga utgångspunkter :)
    Berlin, varken öst och väst, har ännu blivit mina.

    • JC Brandt skriver:

      Berlin är frivilligt! (Och aldrig för sent.) Jag håller med dig om att det rotas en del i svenska soptunnor också. Men det aktar vi oss ju för att romantisera. Det är alltid bara de andra (den osynliga massan på fjärran breddgrader) som ska leva på ett sätt vi själva inte skulle önska ens våra värsta fiender.

  7. JC Brandt skriver:

    Nu loggar jag ut för att dinera med Ulrich Knellwolf. Någon som läst honom? Han är en schweizisk deckarförfattare som gästar Goethe-Institutet (Stockholm) på tisdag. Återkommer om det evenemanget.

  8. Daniel Wiklander skriver:

    Att ställa tortyr mot amerikanska franchisekedjor är enbart bizarrt, det går utmärkt att kombinera de båda. När Sveriges regering lät CIA kidnappa två egyptier för att de skulle kunna torteras i Egypten, vilken sida av din Berlinmur befann vi oss på då?

    Seven Eleven och H&M höll öppet som vanligt både borta i USA och här hemma, medan Mubaraks knektar elchockade sina fångar på USA:s uppdrag och med Sveriges hjälp.

    Man kunde annars kanske få drista sig att vilja ha ett Egypten, eller en värld, utan vare sig elchocker eller Seven Eleven?

    • JC Brandt skriver:

      Daniel, jag förstår inte riktigt vart du vill komma. Thomas Bodström utlämnade ju de båda egyptierna till det som DN förhärligande kallar ”de mörkaste av gränder”… ? Var det rätt eller fel? Fel, om du frågar mig. Pittoreskt och lite kittlande, om du frågar DN. Vad gäller Seven Eleven har jag inget att säga, eftersom jag aldrig satt min fot där. Såvitt jag vet finns det heller ingen demokratisk vald regering som av sina undersåtar kräver att man handlar därinne; må de som uppskattar uppbudet flockas kring pappmuggarna, jag avstår gärna.

  9. Om Thente inte menade det hela som han skrev det, vilket inte är osannolikt, så får han väl reda ut det nu. Kanske.
    Sånt har hänt honom förut.

    • JC Brandt skriver:

      Jag uppskattar Thente, det kommer jag alltid att göra. Varför kan man inte vara estet och samtidigt ha ett hjärta för folk som vill leva ett vanligt liv, utan polisspioner, isoleringsceller och hela terrorapparaten?

  10. Du kan också JC. Men det krävs mer än en estetik, det krävs en etik, och det är väl där rätt många faller på målsnöret. Eller en bra bit innan för den delen.

    • JC Brandt skriver:

      Det finns en fantastisk dikt av den polske poeten Zbigniew Herbert på temat estetik och etik. Om jag hinner lägger jag ut den här.

      • Julia Romanowska skriver:

        Vad bra! Du nämnde Herberts dikt när vi dinerade på Wasahof men jag glömde vad den heter. Finns den översatt till svenska?

        Chockerande det du berättar – att svenskar, rasande över att man föredrog väst före öst, patrullerade korridorerna! Vill du berätta mera?

  11. JC Brandt skriver:

    Julia, dikten heter ”Smakens makt” på svenska och finns i volymen ”Rapport från en belägrad stad”, utgiven 1985. (Den lysande översättningen gjordes av Agneta Pleijel och en viss Daniel Bronski, nom de guerre för den polskfödde gentleman som intervjuade dig nyligen.)

    Det jag säger om nattliga utskällningar ombord på tåg som rullade genom sovande östtyska byar stämmer. Sen bör man kanske i sanningens namn tillägga att det uteslutande rörde sig om yngre personer, folk mellan tjugo och trettio: lärarstudenter, hobbypoeter, vilsna idealister. På den tiden var det ju väldigt fult att tänka ”konventionellt” och jag tror att de var chockerade över att min syn på DDR inte innehöll minsta spår av något ”kritiskt” och ”genomskådande”. Eller rättare: jag var fantasilös som inte såg taggtråden i väst.

    Bodil har säkert ett och annat att förtälja på det här temat?

  12. Daniel Wiklander skriver:

    JC, det kändes som om du ställde tortyrkammare i Egypten och Östtyskland mot ”västerländsk demokrati” på ett väldigt oproblematiskt vis, som om det bara är regimer som inte välkomnar franchisekedjor som gör sig skyldiga till övergrepp. En avgörande skillnad mellan Östtyskland och Mubaraks regim är annars att medan Östtyskland levde och dog med Sovjetunionen har Mubarak varit USA:s bästa vän och tortyren pågått med den ”västerländska demokratins” goda minne, och delvis på dess uppdrag.

    Man får vara väldigt självgod och distanserad för att inte önska människor i en diktatur yttrandefrihet och fria val, men samtidigt måste man inse att det som ofta kommer istället för diktaturen är just ”västerländsk demokrati”, det vill säga ett mer öppet system men på kapitalets villkor.

    För övrigt, beträffande Berlinmuren: jag gick i gymnasiet när östblocket föll, och jag var lika glad som alla andra förutom möjligen en och annan gammal VPK:are. Öststatsnostalgi är enbart underligt – men det innebär inte att man måste omfamna alla kapitalismens yttringar.

  13. bodil Z skriver:

    Det märkliga är att DDR fortsätter att leva efter sin död. Gång på gång stöter jag på detta lands apologeter, som blir ”ledsna” eller ”sårade” (beleidigt) av mina texter om det där landet, som tycker att jag borde se dess goda sidor och inte bara svartmåla och tala om Stasi. För övrigt är titeln på Birgitta Almgrens så kritikerrosade bok ”Inte bara Stasi…” symptomatisk. Den vill säga att DDR också hade ”dagis för alla”, ”jämställdhet” etc etc Att daghemmen var en förtryckande förskola i krigshets och att jämställdheten för kvinnorna oftast innebar tungt dubbelarbete hör inte dit. Jag kan i och för sig också säga att DDR inte bara var Stasi utan också vietnamesiskornas tvångsaborter, de sönderskjutna vid gränserna etc etc

  14. JC Brandt skriver:

    Daniel, nu förstår jag mycket bättre hur du menade. Jag är själv ingen vän av den samtida kommersialismen och det är därför jag ständigt förhärligar Berlin, den minst kommersiella staden i världsrymden. (Medan Stockholm, åtminstone i mina ögon, är en stad där alltför mycket kretsar kring pengar…) Den bästa romanen om det som du kallar tortyr med ”den västerländska demokratins goda minne” är Roberto Bolanos ”Om natten i Chile”. Den har du säkert läst? Annars rekommenderas den helhjärtat.

    Bodil, tack för kommentar. Jag håller med om allt. Det ironiska med tjafset om ”jämställdhet” etc är ju att den östtyska kvinna som nu är regeringschef för det enade Tyskland aldrig hade kunnat uppnå den positionen i DDR. Uwe Tellkamps ”Tornet”, den svenska översättningen alltså, har nu lämnat tryckeriet. Första recensionsdag cirka 26 april; då kommer diskussionen om DDR att rulla i gång på nytt…

  15. Förnämlig blogg, bra läsning.

    Kommer in sent i diskussionen här men tror kanske att Thente mest vill vara motvalls och gnissla i glädjesången. (Detta på intet vis menat som ursäkt eller försvar för hans åsikter i sak.) Då är han så att säga på hemmaplan, även om han just i den här frågan är ute och cyklar.

    Annars tycker också jag att Thente ofta skriver skarpare än snart sagt alla andra som skriver regelbundet i DN, med undantag för Zaremba när han går lös med långa reportage.

    JC, är det du som har översatt ”Tornet”?

  16. JC Brandt skriver:

    Magnus, jag ber om ursäkt att din kommentar syns först nu. Jag har inte varit inloggad på över ett dygn och då fastnade du i något gåtfullt filter. Hoppas att det inte händer igen!
    Uwe Tellkamps ”Tornet” har översatts av Aimée Delblanc, en fantastisk översättare som aldrig går vilse – ej ens i 80-talets Dresden. Som sagt, det ska bli intressant att följa romanens svenska karriär…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s