Milan Kundera: Obetydlighetens högtid

Härom veckan kunde man i denna tidning ta del av en sorglig nyhet: den nordliga vita noshörningens öde tycks beseglat. Endast en hane, för gammal för fortplantning, finns kvar. ”När han dör, dör hela arten”, löd rubriken.

Om Milan Kundera, som på åttio­talet avancerade till ledande expert på ”Varats olidliga lätthet”, på senare tid intresserat sig för de stora, tungfotade ryggradsdjurens allt snabbare accelererande sorti är det kanske bäst att låta vara osagt.

Men nog är det döende hannar författarens senaste roman handlar om. Eller, som Kundera föredrar att kalla dem, ”inaktuella” figurer. ”Obetydlighetens högtid” är en miniatyr på 130 sidor; ändå svämmar sidorna över av vilsna flanörer, luggslitna esteter och tunnhåriga amatörfilosofer. Samtliga män förstås. På tok för sent födda för att på ett trovärdigt sätt kunna ingå i Marcel Prousts persongalleri är de ändå alltför ålderstigna för att ägna sig åt sociala medier; samtiden har sprungit ifrån dem.

Om Milan Kunderas senaste roman:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/milan-kundera-obetydlighetens-hogtid/

Det här inlägget postades i Litteratur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s