Levanten i backspegeln – intervju med Cartarescu

MC, Levanten

– Jag har så många minnen från tiden när den boken växte fram. Det var under den mörkaste perioden i vår historia. Men på ett annat plan var det en fantastisk tid.

– Jag var trettio eller trettioett år gammal, och blev för första gången far. Vi fick en liten flicka, och jag minns hur jag satt i köket och hamrade på skrivmaskinen. Det var en mycket gammal skrivmaskin och jag var tvungen att banka det hårdaste jag kunde – en vana som hängt i sen dess. Det är fortfarande så att jag inte skriver på dator, utan slår besinningslöst. Så med ena handen hamrade jag på tangenterna och med den andra drog jag barnvagnen fram och tillbaka över köksgolvet.

– Vi var fattiga som kyrkråttor. När jag köpte en liten svartvit tv kostade den hela min årslön. Och ändå var vi så lyckliga på den tiden. Trots diktaturen, trots de usla livsvillkoren hade vi litteraturen, och för oss var litteraturen allt.

Intervju med Mircea Cartarescu, Stockholm 23 januari 2016:

http://www.dn.se/dnbok/mircea-cartarescu-jag-slar-besinningslost-pa-tangenterna/

Detta inlägg publicerades i Litteratur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s