Gone to Essaouira…

… utan dator, telefon eller andra uppkopplingar. Hotellet där vi bokat rum skriver på hemsidan: The balconies of the bedrooms permit to develop and to live with an enormous satisfaction… Visst låter det löftesrikt? Särskilt permit to develop. Vad det än betyder, i praktiken så är det exakt vad man gjort sig förtjänt av efter en lång och hård vinter. Åter om två veckor.

Detta inlägg publicerades i Resor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Gone to Essaouira…

  1. bodil Z skriver:

    I Essaouira var jag för över trettio år sedan. Det var i december och nu minns jag egentligen bara en hög fästningsmur eller stadsmur och det oändligt stora Atlanterhavet och ett lätt duggregn.

  2. Malou skriver:

    En sån underbar blogg. Vilket fynd!!! Hittade hit genom Karins ”Blott Sverige..”
    och sänder även henne en tacksam tanke.

  3. JC Brandt skriver:

    Ursäkta sena svar. Tillbaka med fungerande uppkoppling först nu.

    Bodil,
    Essaouira för 30 år sen… Det låter som: ”while the going was good”. Idag är stan vacker och stämningsfull, men jag antar att det den gången fanns en kvalitet som kanske gått förlorad nu? Känner du till Johan Andrén, som bor i Berlin och gör fantastiska radiodokumentärer – ett slags Sebaldliknande textcollage fast i talad form? För några år sen gjorde han ett program som hette ”Mogador”. Mycket vemodigt, en (fiktiv) svensk författare som kom dit för att dö. Wie auch immer, om du minns fler detaljer så tas de tacksamt emot!

    Malou,
    vad roligt! Tack för de fina orden. Hoppas vi hörs snart igen.

  4. bodil Z skriver:

    Ja, det var i en annan epok. Jag minns kvällen där lite vagt. Vi (min dåvarande pojkvän och jag gick längs en blåsig gata; det var halvmörkt och nästan inga lampor var tända. Av – eller kanske utan – någon anledning blev vi stående utanför ett slags värdshus som först verkade stängt, men efter en stund öppnades porten av en äldre man vinkade in oss och bjöd oss att sätta oss vid hans bord. Jag minns inte att det var några andra människor där. Mannen tände sin pipa, drog några bloss och en aromatisk doft spred sig runt oss. Han började berätta om forna tiders Essaouira. Berättelsen ringlade sig lång och röken ringlade och då och då erbjöd han någon av oss pipan. Tyvärr minns jag inte vad han berättade och inte heller minns jag vad han svarade på min fråga om de där fårskinnen som folk daskade mot klipporna utmed Atlanten…

    • JC Brandt skriver:

      Bodil, vilken suggestiv bild. En port, en man och röken som slingrar sig. Jag tyckte mycket om dagens Essaouira också – men nu består ju vardagen av parabolantenner snarare än av fårskinn…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s