IKEA i DDR

Mycket viktig artikel av Fredrik Persson i Aftonbladet.

Det tyska tv-reportaget som artikeln refererar till finns här.

Detta inlägg publicerades i Sverige, Tyskland och märktes , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till IKEA i DDR

  1. Håkan skriver:

    Och numer står det Made in China på möblerna. En snygg story – men har svenska medier varit tysta om det här tills tyska WDF grävde i saken?

    Vad ska Ikea göra åt det här? Jo, jag vet! En liten justering av varumärket. Det finns ett jeansmärke som heter Prison Blues, som är extra coolt för att byxorna sys av riktiga fångar på amerikanska fängelser. Kunde man inte få det att vara lika coolt att omge sig med möbler som tillverkats på samma sätt …

    • Fredrik Persson skriver:

      Håkan, hittills har frågan inte lyfts på svensk nyhetsplats, så vitt jag kunnat se efter sökningar i sedvanliga databaser. Det gjorde det i mina ögon synnerligen befogat att följa upp WDR:s utmärkta reportage. Som jag skriver i artikeln har uppgifter om IKEA:s engagemang i DDR förekommit i ett par böcker. När dessa böcker recenserades kommenterades IKEA-saken i de flesta fall inte alls, eller föranledde mest korta, närmast kuriösa kommentarer.

  2. Håkan skriver:

    Och har man sett: Prison Blues tillverkar möbler också. Det är ju närmast att betrakta som illvillig konkurrens i förhållande till Ikea.

    http://oce.oregon.gov/products/8

  3. Håkan skriver:

    Fredrik: då var det på tiden!

  4. JC Brandt skriver:

    Fredrik, lysande artikel. Vad tror du händer med IKEA i Tyskland nu? Åtminstone tidigare fanns det ju ett visst romantiskt skimmer kring bokhyllorna och köksmöblerna. Som jag minns det var det i Tyskland – till skillnad från i Sverige – lite fint att omge sig med produkter från det fjärran Älmhult. Den som handlade på IKEA omgavs av en vagt bohemisk aura. Kommer den att förflyktigas? Eller går nyheten under i bruset från finans- och valutakriser?

    • Fredrik Persson skriver:

      Jens Christian, varmt tack för uppmuntrande ord om artikeln. När jag bodde i England under 90-talets första hälft förvånades jag över att IKEA där stod för något annat än i Sverige. Med vänner vistades jag mycket på ett café, som åtminstone delvis samlade ett klientel med självproklamerade skrivarambitioner. Inredningen var IKEA, rakt igenom. Något motsvarande hade man haft svårt att finna i Sverige. Jag tror det tangerar det romantiska skimmer du beskriver. Dock ser jag ganska lite av det i dagens Tyskland. IKEA är alltjämt ett mycket starkt varumärke, kanske inte längre så romantiskt, men rejält, hyggligt och pålitligt; tillskrivelser som jag tror hänger samman med den skandinavofili man kan stöta på här.

      Om WDR:s program ändrar något vet jag inte, det har inte fått någon omfattande uppföljning.

  5. Lars skriver:

    IKEA romantiskt och bohemiskt. Det vore högintressant att få höra mer om.

  6. I Frankrike är IKEA för det första först på plan med lågpris som håller hyfsad kvalitet, det är liksom en referens där. Andra möbelvaruhus med exakt samma upplägg och otroligt lika möbler har dykt upp senare. Och fransmännen gillar IKEA och tycker inte att det är skräp, snarare rätt bra vad gäller ”design”.
    Däremot är det ju inte så som det är i Sverige, det vill säga att ALLA har något från IKEA hemma. Jag tror att skillnaden ligger just där. IKEA är en del av Sverige, ingen kommer undan, alla har en relation, alla har minnen. Så icke i Frankrike (eller Tyskland, antar jag). Och hela den här håsen kring Kamprad och grävandet i familjen och dess historia och placeringar och själva Myten – är renodlat svensk. Kommer aldrig kunna bli något annat.

    Jag måste säga att jag inte är så förvånad över nyheten om det är en nyhet att möbelbitar tillverkadesav politiska fångar i DDR. Vill minnas att en svensk kompis som satt i fängelse för vapenvägran också plockade med IKEA-bitar till underbetalning (och det gick liksom inte att vägra). Om jag får gissa så är rätt mycket av möbelprodukterna (historiskt) framställa under mer eller mindre otydliga förhållanden vad gäller arbetsrätt och kollektivavtal och sånt. Hur det ser ut idag kan man ju också undra. Och jätteintressant vore ju en undersökning av rubbet. Men det ingår nog inte i den svenska självbilden. Vill minnas att det gjordes en rätt okritisk utställning om Ikea för bara ett par år sen på Liljevalchs, och jag tror att den var mer representativ.
    Kanske kommer det.

  7. JC Brandt skriver:

    Tack för alla roliga internationella utblickar. Fortsättning lär följa…

  8. Olov Hyllienmark skriver:

    Ett uppslag till fortsättning: Bokhyllan Billy i standardutförandet i vitt gick under vintern -90/91 under flera månader inte att uppbringa. Den officiella förklaringen inom företaget var att den rumänska fabrik som levererade hyllorna inte fick tag på bränsle till uppvärmningen och att färgen därför inte torkade. Som jag minns det (jag var anställd på Ikea i Italien då) fattades det för Ikea historiska beslutet att för första gången ta över ägandet av en underleverantör. Men vem ägde då fabriken innan? Rumänska staten? Och vilka arbetsvillkor rådde där?

  9. JC Brandt skriver:

    Olov, stort tack för denna pusselbit. Historien tycks förgrena sig i det oändliga. Kina, DDR och så Rumänien…
    Det är nog detta man ska fokusera på, istället för att förfasa sig över att den unge Ingvar K. ristade in hakkors i locket på sin skolbänk.
    Vad gäller Billy specifikt var det just den jag tänkte på när jag skrev att det fanns en ”bohemisk aura” kring Ikea i Tyskland. När någon teaterregissör på modet eller uppåtsträvande radikal politiker intervjuades i sitt hem påpekades det alltid – med stort gillande – att vederbörande hade ett antal Billy uppställda i vardagsrummet. Att det också var Securitates favoritbokhylla nämndes aldrig.
    Någon borde gräva vidare i detta.

  10. Håkan skriver:

    Det här, från Horch und Guck (som jag hittade en länk till i en annan av dina bloggkommentarer), kan också passa in här. DDR gav tydligen en del av IKEA-pengarna som stöd till Vpk. Stödet upphörde enligt Horch und Guck 1977, när Vpk bröt med Moskva.

    ”Zur ökonomischen Unterstützung der schwedischen Kommunisten bediente man sich der Lieferverbindungen von IKEA. Die in der DDR unter anderem in Plau und Waren produzierten Möbel vermittelte die DDR zu einem auffällig günstigen Preis an einen Zwischenhändler in Schweden. Dieser verkaufte die Möbel teurer, als er sie aus der DDR bezogen hatte, an IKEA weiter. Die sich hieraus ergebende Ge­winnmarge reichte der Zwischenhändler dann im Auftrag der SED zu einem großen Teil an die schwedischen Kampfgenossen weiter.”

    Länk: http://www.horch-und-guck.info/hug/archiv/2004-2007/heft-55/05506/

  11. JC Brandt skriver:

    Håkan, tack för ännu en pusselbit. Det här är intressant, men också ganska labyrintiskt. Man får en känsla av att medan DDR i ekonomiskt hänseende styrde mot avgrunden, så satt det en massa byråkrater och slussade små pengaströmmar än hit, än dit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s